Att gråta.

Aldrig har jag gråtit så mycket som sen vi fick våran lilla tjej.
När de plockade ut henne grät jag. Efter kejsarsnittet grät jag så fort någon pratade om det.
I fredags drabbades jag av det så kallade "Babyblues". Emil satt och höll sparven och jag började plötsligt bara att gråta.
Tänkte tankar som att jag kanske ångrar mig, att jag kanske inte älskar henne. Att jag inte känner som man "borde" göra. Att allt inte är sådär fantastiskt som folk i bloggar och på instagram alltid får det att låta som. Tankar om att jag aldrig någonsin kommer kunna göra något själv igen, att jag aldrig får ha Emil för mig själv igen. Känslan av att inte räcka till och inte vara tillräckligt bra. Att jag pch Emil ska bråka och att det slutar med att vi gör slut.
Emil var och är helt fantastisk och lät mig vara ledsen och tröstade mig, precis så som jag behövde bli tröstad.

Igår grät jag av smärta, sårig bröstvårta och en hemsk smärta vid amning. Emil gjorde akututryckning till apoteket och köpte kompresser och amningsnapp. Amningsnapp funkar helt okej, när vi väl fick till hur det skulle göras. Lite frustrerande när det inte går lika lätt som vanligt bara. Hoppas på att det ska vara läkt snart

Idag tillåter jag mig själv att vara ledsen igen. Vi var på ortopeden på Ryhov idag för att kolla upp sparvens höfter. De hittade lite instabilitet i vänster höft. Så nu måste hon ha på sig en skena i 6 veckor. Förhoppningsvis kortare och förhoppningsvis inte längre än de veckorna. Vi ska dit en gång i veckan och bada och ta av skenan.
Det för ont i mig. Att hon aldrig mer kommer att vara så här liten som hon är nu. Nu är hon otymplig och hård i en aluminiumskena. Det är jobbigt med kläder och det är svårt att amma. Det är ledsamt och jag grät på vägen hem och jag har gråtit flera gånger efter det. Men jag vet att det inte gör ont och jag vet att det kommer att bli bra i slutändan.

1 vecka idag!

Lilla sparven, som fortfarande inte fått något namn, är 1 vecka gammal idag. Emil har gått tillbaka till jobbet idag, så vi är hemma själva. Går bra tycker jag, även om det är en sån dag när det är helt omöjligt att lägga ner henne och få något gjort.

BVC har ringt och bokat in ett hembesök på torsdag den här veckan och imorgon är det dags att åka till ortopeden i Jönköping för att kolla höfterna på den lilla ungen.

Nu ska vi klä på oss och gå ut en runda i det fina vädret, kanske jag lyckas få med mig hundarna också. Får se hur det går med det. Känns som ett helt projekt i sig.

Hon är här!

20 mars, 11.38 kom sparven till världen. 3205 gram tung och 46 cm lång.
En liten tjej och inte alls en kille som vi båda trodde på.

Inte riktigt som vi tänkt oss, vi var ju inställda på den 21 mars. Men vad gör väl det?!

Det är omvälvande och konstigt. Ibland undrar jag vad vi har gett oss in på. Men hon är helt underbar!

Ny vecka.

Ny vecka igen, vecka 39 eller 38+0. Kommer nog aldrig riktigt förstå hur man ska räkna de här veckorna.
Sista veckan som gravid. Om det blir som det är sagt. Om den lilla kotten fortfarande inte vänt sig på tisdag när vi kommer in. Ärligt talat så hoppas jag inte att den vänder på sig. Har verkligen börjat jag ställa in mig på och ladda för det här med kejsarsnitt nu, även om jag också känner mig fruktansvärt nervös för det. Börjar också ställa in mig på att nästa vecka är vi föräldrar och har en liten människa att ta hand om. Så jag tror faktiskt att jag kommer känna mig riktigt nedstämd på tisdag om det inte blir som jag tänkt mig.

Annars så mår jag bra. Har gått upp ca 20 kg, så nu hoppas jag att det räcker. Fast jag känner mig inte så jättestor ändå.
Lite foglossning och lite förvärkar (tror jag det är i alla fall). Men försöker att gå i alla fall en halvtimmes promenad om dagen med hundarna.
Har svårt att somna på kvällen. Men sover rätt så gott. Är aldrig uppe och kissar på natten men vaknar varje gång jag vänder mig i sängen. Sover ingenting på dagen. Men ligger en del i soffan.
Är ofta varm och går nästan alltid bara i linne hemma.
Får ont i fötterna om jag står upp länge.
Och fötterna svullnar upp om jag står eller sitter med benen neråt mycket, trots stödstrumpor. Igår kändes det som skinnet skulle spricka uppe på foten.
Får ofta ont i huvudet framåt eftermiddagen.

Lilla kotten lever om mer i magen nu än den gjort någon gång tidigare under graviditeten. Mysigt tycker jag som inte varit särskilt bortskämd med det alls.

Nu ligger jag i soffan och inväntar tröttheten innan det är dags att lägga sig. Egentligen är jag ju trött, men bara inte sovtrött.

Igår hade jag tid hos frisören. Blev lite uppfräschat på längden, men framförallt så blev det slingat och så mycket ljusare än innan. Blev så himla nöjd och undrar nästan varför jag inte gjort det tidigare. Skönt att bli ompysslad i nästan två timmar också, det är verkligen lyxigt!



Ringde försäkringsbolaget och fick bakat lite fika att lägga i frysen på förmiddagen också.
Väl hemma blev det en promenad och sen blev jag illamående och kände mig inte alls så pigg. Läste på lite om kejsarsnitt och kände mig plötsligt så nervös, igen.. Hade svårt att somna igår kväll också, tror jag hade någon form av förvärkar. Inte så skönt..

Idag har jag tänkt baka lite till, tömma kamera/telefon på bilder, fylla på i BB-väskan lite grann, eftersom det verkar som att vi blir kvar några fler dagar än vi tänkt oss från början. Sen ska jag försöka börja någon form av storstädning av huset.

37+4 och ibland blir man förvånad.

Imorse hade jag tid hos barnmorskan klockan 10, Emil hade inte tid att åka med, men det var ju inga problem. Men inte trodde väl jag att våran envisa unge hade vänt sig sen senast och nu låg i säte, med rumpan neråt alltså.
Det bokades in vändningsförsök redan halv två idag. Så det var bara att ringa Emil och be att han tog ledigt på eftermiddagen.
Åkte och storhandlade innan jag åkte hemåt. Åt lite lätt lunch, efter rekommendation av barnmorskan. Skurade köksgolvet och plockade lite. Packade iordning BB-väskan eftersom min Bm sa att vattnet faktiskt kan gå efter ett vändningsförsök.
Så in med BB-väskan och den inte insatta barnstolen i bagaget och iväg till Värnamo.

Väl på förlossningen var det dags för urinprov, blodtryck och lite annat. Kopplades upp på Ctg:n och fick ha den på i en halvtimme. Fick nål i armen för bricanyl, blev kallsvettig, vit i ansiktet och höll på att svimma, trots att jag låg ner ska tilläggas.

Sen fick jag bricanyl och världens hjärtklappning. Sen var det dags för vändningsförsöket. Det gjorde så himla ont och var extremt obehagligt. Men de fick ingen ordning på det och kotten har fortfarande rumpan neråt..
Uppkopplad på Ctg i en timme efter försöket för att se så allt var okej eftetåt.
Och vi blev inbokade för kejsarsnitt på tisdag nästa vecka. Nästa vecka! Jag kan inte fatta det.
Grät lite grann.
Det är omvälvande och inte alls vad jag väntade mig imorse när jag åkte till barnmorskan.

Men nu känns det faktiskt helt okej och vi har fått lite papper och broschyrer att läsa igenom.

Däremot har jag en huvudvärk som är värre än något under hela graviditeten. Hela magen känns som ett blåmärke. Men kotten är livlig och jag är extremt törstig.

Ska alldeles strax gå och krypa ner bredvid min älsklings.

Imorgon ska jag ta tag i lite försäkringar och jag har tid hos frisören för klippning och lite slingor. Så skönt det ska bli att bli lite ompysslad och snygg i håret.

Torsdag.

Idag har jag hunnit med lite av varje faktiskt. Tagit hand om en hel del tvätt, packat BB-väskan, ordnat med skohylla i en av garderoberna, en billig från Lidl som rymmer över 14 par skor, perfekt faktiskt. Sen Emil kom hem har vi hunnit med middag, vi har burit upp både spjälsängen och den nymålade byrån och jag har bakat en omgång bullar också.



Imorgon ska jag bädda spjälsängen, ordna lite i byrån i garderoben, tömma kamera och telefon på bilder och röja upp lite i resten av huset.

Var ju på Ullared i söndags med Cec och hittade så gott som allting som behövs till bebis. För ett helt okej pris dessutom. Under femtusen kronor och då var inte allt till bebis heller. Det jag saknar nu är ett par amningslinnen.



Fredag imorgon med. Skönt, även om jag ändå är hemma hela dagarna. Men skönt att få ha Emil hemma. Skulle vilja ha honom hemma varje dag fram tills det är dags faktiskt.

20 dagar kvar.

Känns helt galet att det inte är längre tid kvar, att det kan starta när som helst nu. Även fast det känns såå avlägset.

Börjar faktiskt kännas lite jobbigt nu, ont lite här och där och kissnödig nästan jämt. Sover rätt så bra på nätterna och behöver ofta inte gå upp och kissa alls. Däremot får jag ont varje gång jag ska vända mig i sängen.

Igår bäddade jag i barnvagnen. Tidigare i veckan ordnade jag med skötbordet. Och idag tänkte jag packa BB-väskan eller som Emil kallar den "go-bag". I eftermiddag ska vi bära upp spjälsängen så kan jag bädda den också, sen tror jag faktiskt att vi är redo för det här. Eller i alla fall så gott det går!

Nu undrar jag mest om det är en liten kille eller tjej som gömmer sig där inne. Såå spännande!

36+0

Jaha ny vecka igen nu då. Och mars månad, månaden när våran kotte är beräknad. Även om jag tror att det blir en aprilbebis. Jag tror på 5 april! Det går undan tycker jag. Men äntligen tycker jag att jag börjar få ordning på grejer här hemma.

Mår fortfarande bra. Klart det börjar bli tyngre, svårt att ta på sig stödstrumporna själv bland annat. Men annars känns det just nu som att lilla kotten vill stanna där inne för alltid. Har varken känt av några större sammandragningar eller förvärkar alls. Vilket i och för sig kanske är skönt. Men känns liksom inte som att det är nära ens.
Däremot känner jag väl av att mitt tålamod inte är så bra, blir ofta irriterad på våra stackars hundar här hemma. Och hormonerna, som att jag ibland bara vill börja gråta och för ingenting. Märkligt det där.

Kotten är enligt appen ungefär 45 cm lång och väger närmare 3 kilo. Konstigt att tänka att jag har en nästan färdigbakad bebis i magen.
H*n skulle egentligen kunna komma närsomhelst nu.

Som jag läste på en blogg igår, inte trodde väl jag att jag skulle vara gravid i 9 månaden och fundera på om jag ångrar mig eller inte. Men det har hänt och sen får jag dåligt samvete för att jag känner så. Men det är okej att känna så och jag är inte ensam om att känna så...


27 dagar kvar och mer än 90% av graviditeten har passerat.

Babynest.

I måndags hade jag en hel dag hos mamma. Jag hade bett henne om hjälp att sy ett babyneat, eftersom mina sykunskaper inte är särskilt stora alls.
Köpte på mig tyg, band och snöre, mamma hade vadd så det skulle räcka.
Hittade en beskrivning på nätet som jag tyckte verkade enkel att följa.

Vi höll på hela dagen och jag tyckte inte alls att det var så enkelt som det framstod på olika bloggar med beskrivningarna. Som att man inte behövde ha någon syvana alls sen innan.

Men det blev ett babynest i alla fall, det blev jättefint till slut och jag är så himla nöjd med det.



Och jag hade en jättetrevlig heldag med mamma 💕