14.14
Jag vet inte vad det är med mig. Men jag känner mig mer kär än jag brukar och jag kan inte sluta tänka på Emil. Jag åkte därifrån i söndags å sen dess så har jag inte kunnat sluta tänka på honom. Bara korta stunder, under träning å så. Jag vet inte, men det känns annorlunda i kroppen och jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Vill så gärna att vi ska ses till helgen, men det blir nog knappast av med tanke på att jag jobbar. Men jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill ha honom nära. Det känns i hela kroppen det pirrar i den å jag ve tinte riktigt vad jag ska ta vägen egentligen. Helst av allt hade jag bara velat åka ner nu med en gång.
Men jag antar att världen rullar på som den ska i alla fall tiden går fort och jag hinner inte göra så mycket som jag egentligen vill göra, hinner inte med så mycket kul. Men lite samåsaker här och där. Hade en trevlig kväll med mamma igår, åt middag ute och var sen på bio och såg Underbara Älskade, och vilken underbar film det var. Den var sådär eftertänksam, fin och en hyllning till livet. Tårarna rann en stor del av filmen. Den har satt sig fast i huvudet och jag sitter å funderar över den.
Idag är min lediga dag, men den känns lite tråkig, som om jag lika gärna hade kunant jobba istället. Men jag ska snart iväg på min körlektion och det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar