34 dagar kvar. Det är typ bara en månad. Känns helt galet. Slås ofta av att jag tycker det går för fort nästan. Även om jag längtar efter att träffa våran lilla kotte.
Men jag mår bra. Oförskämt bra nästan, i alla fall om man ska jämföra med vad man läser på bloggar, instagram och annat. Jag tycker att det börjar bli lite jobbigt att ta på mig strumporna men annars tycker jag inte det är så tungt. Har väldigt ont i fötterna efter att ha varit igång en hel dag, det liksom värker i de. Är ganska mycket trött, men har svårt att sova på kvällen på grund av restless-legs. Sover ett par timmar i soffan på morgon efter att Emil gått till jobbet istället. Går aldrig upp och kissar på natten, vilket tydligen är vanligt, men desto mer på dagen.
Har delade känslor över allt det här, är det okej?! Vill att tiden ska gå långsammare, vill ha mer tid själv med Emil, även om vi redan haft 12 år ihop, för sen blir det väl aldrig likadant igen?
Ibland undrar jag vad vi har gett oss in på? Vill jag verkligen det här? Kommer jag ångra mig? Kommer jag klara av det?
Men samtidigt så vill jag ju och jag längtar. Det ska bli spännande och en ny tid i livet.
 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar