Älskade Helmer ❤

I eftermiddags har jag fällt massor av tårar och till och med Emil har gråtit.
Vi bestämde oss för att ta bort våran älskade Helmer.



Vi har provat två olika mediciner och kemisk kastrering, trots att han redan är kastrerad. Men ingenting har hjälpt. Den nyaste medicinen som har hjälpt innan, har inte alls fungerat den här gången och han har droppat otroligt mycket kiss.
Hade det bara varit jag och Emil som bor här så hade vi kunnat stå ut med det, att torka kiss på golvet och trampa i kiss ibland.
Men nu när vi har Lova som redan nu kan ta sig ifrån babygymmet och ut på golvet så är det inte riktigt längre hållbart. Hon slickar på allt och även golvet och det känns inte hygienisk.

Det känns fruktansvärt jobbigt och det dåliga samvetet skär i mig för det känns som vi gör det av själviska skäl och inte för att han är sjuk. Hade känts så mycket lättare om han hade haft hela kroppen full av tumörer.

Det gör så ont i mig och jag känner mig så ledsen. Kommer sakna honom så mycket och det kommer kännas så tomt utan honom. Vi har ju Tex men han är ju inte Helmer.

Älskade älskade finaste Helmer, jag saknar dig redan. För alltid i mitt hjärta 💕 jag älskar dig!