13.31
Det är måndag idag och det känns faktiskt. På ett speciellt sätt, för jag gillar inte ens måndagar. Måndagar är vemodiga dagar. För helgen är slut och allt återgår till det "normala" och jag har tråkigt igen. Verkligheten kryper på och det är så uppenbart att jag inte har något jobb och jag har dåligt samvete för det och känner mig inte viktig.
Skulle gått till ungdomsmottagningen idag, alltid något att göra. Men så ringde dem och sa att hon var sjuk. Det blir till att laga middag till familjen idag istället. Vilket jag tycker är roligt. Nu sitter jag här, söker lite jobb, för nu måste jag verkligen göra något. Det här är helt ohållbart. Det funkar liksom inte. Jag mår inte bra av det alls.
Helgen var jättebra. Emil kom hit i fredags och vi bara gosade och somnade gott på nattkvisten. Lördagen så var vi på middag hos min mamma hennes man, min syrra och hennes pojkvän, det var jättetrevligt och maten blev väldigt god. Vi pratade om när vi var små och det var nästan längesen jag skrattade så att jag grät. Sedan åkte jag och Emil in till stan och gick på bio, "Click" blev det. Och den var väldigt rolig. Vi åkte hem till ett tomt hus och gjorde popcorn och slötittade lite på tv. Och vilket sex den här helgen bjöd på, inte så mycket bättre en annars. Men det är verkligen något som uppskattas.
Söndagen var vi inne i stan en sväng och handlade lite sen på tåget hem blev Emil getingstucken. Det vart nog ganska illa, för han fick stora nässelutslag och halsen täpptes igen. Och jag var orolig för honom. Men han sa bara "men det går över, det är inte så farligt". Det gick ner en aning, han såg ut att må bättre. Vi låg och gosade en stund och sen var det dax för honom att åka hem, för han ville hem innan det blev mörkt och det känns säkrast för mig med. Jag följde honom upp till bilen och jag började gråta. Så hemskt var det väl inte egentligen, det är alltid lite vemodigt. Men jag antar att det kommande mensen satte in sitt med. Men det blev inte så långvarigt, var å tränade på kvällen med mamma och efter det träffade jag Johanna en stund.
Jag tänkte mycket på döden igår, för jag blev rädd när Emils hals täpptes igen. Det var obehagligt. Det var tankar som att vad jag skulle göra om han dog, att jag inte ville dö. Allt sånt hemskt som bara kommer över en ibland och man vet inte rikitgt ifrån var. Men det gick över, och det var borta imorse. När jag fick sms av Emil att han inte tänkte dö ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar