19.12
Jag har nog egentligen jätte mycket att skriva, men vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Jag har varit för trött, inte suttit framför datan på flera dagar, det har varken funnits tid eller lust. Därför tänker jag inte skriva så mycket om vad som har hänt heller (eller vad som inte har hänt), mer än att jag i princip har jobbat hur mycket som helst. Och det har väl inte hunnits med så mycket annat än jobb och att vara sjuk. Det tog extremt mycket på krafterna, jag har varit totalt slut.
Sedan kom fredagen och jag var ledig helgen, vilket var extremt skönt. Det blev sista tåget ner till min älskling och jag var så extremt glad att se honom (och inte så att jag inte brukar vara det annars, men det kändes på ett annat sätt). Det blev väl ite så mycket gjort i helgen, jag somnade i princip som en slagen hjälte om kvällara, sen att jag hostade på nätterna, det räknas inte med.
Åkte hem i söndags kväll och även det kändes jobbigare än vanligt. Dels för att det dröjer alldeles för länge, (enligt min mening), innan vi ses igen. Och dels för att min arbetskompis hade fått kicken och jag var jätte orolig för min egen skull. Så jag låg och grät hos Emil ett bra tag och han tröstade. Men det gick över och på måndagen var det nervöst men kändes ändå okej. Men jag tog upp det och det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för alls.
Nu är jag trött och det känns som jag har grus i ögonen. Men jag är ledig imorn, det känns lite konstigt, men ska bli skönt. Ska träffa mamma och uträtta lite saker som jag inte har hunnit göra sen jag började jobba. Hämta ut mina p-piller till exempel, det är nästan på dagen nu.
Det jag saknar mest när jag komemr hem från jobebt på eftermiddagrna är någon som ger mig en kram och frågar hur jag harft det. Och sen framför allt någon att kura ihop sig bredvid i sängen och sova med. jag behöver helt enkelt kärlek. Emil-kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar