Lördagskväll

20.05

Varför är livet så jävla svårt? Jag blir så trött på alltihopa. Ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta.
Idag gick allt bra på morgonen, vi låg bra till med allt och fick iväg allt i tid till Frölunda och jag och Angelica var lite stolta över oss själv. Sen så fortsatte det att flyta på i en rätt bra takt, trots att det var väldigt mycket att göra. Men det vart ingen lunch idag heller, en pizzaslice och en cola på stående fot. Mer blev det inte. Så vi var helt iordning, men så kom Bettan in (en av delägarna). Och klagade på precis allt möjligt och vi blev irriterade och vi hamnade efter i tidsplanen och kom inte hem i tid idag heller. Utan det blev övertid igen som vanligt. Och jag är så jävla trött på att det aldrig känns som att man kommer hem.
Men vi var därifrån vid 4 så det var väl helt okej ändå, en timme övertid bara. Men då var det katastrof och jag ville inte stanna en minut till på det stället. Och det blev till och med lite dålig stämmning mellan en i serveringen ochossi köket. Vi gick ut och gick därifrån. Jag satte mig för att vänta på bussen, och ringde till pappa för att säga att jag var på väg hem. Och sedan bara, så satt jag där i busskuren och grät förtvivlat. Så jag ringde till Emil och kunde inte sluta gråta och jag klagade till honom. (Lite förlåt för det, för att jag är barnslig och gråter för det mesta nuförtiden). Och sen fortsatte jag att gråta lite stillsamt på bussen och sen lite till på spårvagnen, men inte så mycket längre.
Sen så kom jag äntligen hem, familjen gick och jag tog en halvtimmes varm dusch, sittande på golvet i duschen. Sköljde bort allt det som kändes jobbigt. Och ett tag i min sinnesfrid så fick jag för mig att Emil stod utanför min dörr, efter sms:et som jag skickade i min förtvivlan. Men så var inte fallet och för att vara ärlig så blev jag lite besviken. Jag hade verkligen behövt honom ikväll, en kram och kärlek. Framför allt honom att sova med.
Åt en tallrik risgrynsgröt och nån fralla och sen har jag ätit lite godis och suttit här. Pratade med Emil en stund till och beklagade mig lite till. Dels känns det som att han förstår så bra,men att jag inte ska tänka för mycket på det, för det bara är ett jobb. Men jag har lite svårare att tänka så, med tanke på att jag inte vill förlora jobbet, för jag trivs trots allt väldigt bra ändå.

Men nu börjar jag känna mig väldigt trött. Sov ju bara tre timmar inatt och sen har jag jobbat i noi och en halv timme Så det börjar snart bli dags att tänka på sängen. Vilket känns skönt.

PÅ tal om natt och gårdag och så, så var Cascada bra, för jag gillar henne. Och det finns goa minnen till hennes låtar, som bara gör att jag måste. Men stället, WishClub, dit tänker jag aldrig någonsin gå igen. Det var det värsta jag ahr varit med om. Bara brats överallt och jag har verkligen något emot dem.
Så mycket mer orkar jag itne skriva om igår, mer än att jag trots allt hade det bra, mycket med tanke på sällskapet och äntligen få spendera en hel kväll med Johanna. Detkänns så bra då.

Men nu ska jag borta tänderna och lägga mig och läsa en stund och snart sova.
Natti Natti