...

När jag för en stund kan tänka mig att lämna tillbaka barnet, när tårarna stiger i ögonen och det känns som att jag är hemsk och elak mot min lilla tjej.
Hon bara skriker, krånglar och inget är bra. Jag försöker allt.
För att i nästa stund ha världens sämsta samvete. Och känna mig som världens sämsta mamma.
Jag gör ju vad som helst för denna lilla människa. Min vackra lilla tjej!

Ibland är det ta mig fan tufft. Så jävla tufft.