you're not alone

19.30

Det är torsdagskväll och jag är inte lika trött som jag brukar vara. Vi slutade tidigare än vanligt och jag åkte hem med bussen. Kom hem och hoppade in i duschen och tog en väldigt lång dusch, klädde på mig och sedan började jag städa toaletten och fortsatte med mitt rum lite smått. Emil borde komma hit oftare, för då känner jag att jag borde städa och vill städa. Så nu sitter jag här, vilket var väldigt längesen. Men det händer inte så mycket i mitt liv, fast samtidigt väldigt mycket och jag har inte ork att skriva om det längre. Jag får pratat av mig så mycket på jobbet om dagarna och då är behovet inte riktigt lika stort när jag kommer hem.

Men idag skulle jag kunna skriva hur mycket som helst, men fortsätter det så kommer jag säga ifrån, jag orkar inte med att ta mer skit av henne nu. Jag vet förstås inte vilken taktik jag ska köra imorn, vara helt tyst och bara låtsas som inget eller riktigt bita ifrån om hon säger något. Har inte bestämt mig riktigt än. Men jag försöker att inte tänka på det för mycket, för det ska inte få förstöra min lediga helg, så det är nog trots allt bäst att jag håller tyst imorn.

Jag känner mig förövrigt ganska så lycklig och vet att det kommer vara ännu bättre imorn. emil kommer hit imorn och jag är ledig lördag-söndag och ensam hemma på fredag kväll. Jag längtar så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen och hoppas verkligen att dagen går fort imorn, för jag spricker snart. Det ska bli så fruktansvärt underbart.

Jag älskar dig Emil

I got a reason to cry

19.31

Dagen har varit bättre än jag trodde att den skulle bli. Med tanke på att jag hade ångest igår kväll för att behöva gå dit idag och ta en massa skit. Men jag fick inte höra så mycket idag och det är jag glad för. Jag hade inte pallat med det alls idag, jag hade förmodligen börjat gråta och det vill jag helst slippa. Och om jag ska göra det, så kan jag göra det hemma.
Så det gick bra idag, klart hon hade några småsaker att anmärka på, men jag har lärt mig att liksom koppla bort en del. Och inte ta åt mig alldeles för mycket. Sen fick jag lite beröm med, hon tyckte att jag hade blivit bättre med att tänka själv, hur och när jag ska göra saker. Vi var ju inte därifrån enligt schemat, två timamr övertid idag med. Men å andra sidan så fick jag allt gjort tills imorn. Så har jag inte det som hänger över mig, när jag går in halv sju imorn morgon.
I söndags och igår, så var jag helt säker på att jag ville byta jobb. Men idag kändes det inte riktigt så längre. Men det ligger och gnager, hela tiden. Jag funderar nu på att ge det ett tag till och blir det inte bättre, ja då för jag göra något åt saken.
Igår så började jag göra något åt saken, jag ringde till facket på morgonen och fick bekräftat att man inte får jobba så mycket som jag gör. Och att man ska ha övertidsersättning för varenda timme man gör övertid (vilket jag inte trodde gällde oss som jobbade där). Jag är så naiv och vill verkligen tro gott om alla och vara varenda jävel till lags hela tiden. Så mycket att jag nästan inte ens vågar säga ifrån.

Sedan har det inte hänt nåt mer sen jag kom hem,men det var inte så att jag försökte göra något åt det heller. Ringde Angelica en sväng och kollade av med henne. Har ätit middag, första gången jag åt sen sex imorse, när jag tog mig en macka påväg till jobbet.
Ska kanske äta lite mer igen, är så fruktansvärt godissugen idag, jag förstår det inte. Sedan ringa Emil en stund och sen är den här dagen finito för mig.

Nu börjar det kännas jättemycket. Att jag inte har träffat min älsklings Emil på länge men också att det faktiskt börjar närma sig nu igen. Vilket jag är så lättade över. Jag längtar så otroligt mycket, och det kommer på kvällen, när jag inte gör så mycket.
Jag vill att vi ska bo tillsammans och sova tillsammans varje natt. Just nu fyller jag sängen med, gosedjur, kuddar, täcken och filtar. Men jag vill ha min älskling varma och mjuka kropp.
Jag saknar så fruktansvärt, bara för att jag vet att det dröjer över en vecka tills vi ses.

Lördagskväll

20.05

Varför är livet så jävla svårt? Jag blir så trött på alltihopa. Ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta.
Idag gick allt bra på morgonen, vi låg bra till med allt och fick iväg allt i tid till Frölunda och jag och Angelica var lite stolta över oss själv. Sen så fortsatte det att flyta på i en rätt bra takt, trots att det var väldigt mycket att göra. Men det vart ingen lunch idag heller, en pizzaslice och en cola på stående fot. Mer blev det inte. Så vi var helt iordning, men så kom Bettan in (en av delägarna). Och klagade på precis allt möjligt och vi blev irriterade och vi hamnade efter i tidsplanen och kom inte hem i tid idag heller. Utan det blev övertid igen som vanligt. Och jag är så jävla trött på att det aldrig känns som att man kommer hem.
Men vi var därifrån vid 4 så det var väl helt okej ändå, en timme övertid bara. Men då var det katastrof och jag ville inte stanna en minut till på det stället. Och det blev till och med lite dålig stämmning mellan en i serveringen ochossi köket. Vi gick ut och gick därifrån. Jag satte mig för att vänta på bussen, och ringde till pappa för att säga att jag var på väg hem. Och sedan bara, så satt jag där i busskuren och grät förtvivlat. Så jag ringde till Emil och kunde inte sluta gråta och jag klagade till honom. (Lite förlåt för det, för att jag är barnslig och gråter för det mesta nuförtiden). Och sen fortsatte jag att gråta lite stillsamt på bussen och sen lite till på spårvagnen, men inte så mycket längre.
Sen så kom jag äntligen hem, familjen gick och jag tog en halvtimmes varm dusch, sittande på golvet i duschen. Sköljde bort allt det som kändes jobbigt. Och ett tag i min sinnesfrid så fick jag för mig att Emil stod utanför min dörr, efter sms:et som jag skickade i min förtvivlan. Men så var inte fallet och för att vara ärlig så blev jag lite besviken. Jag hade verkligen behövt honom ikväll, en kram och kärlek. Framför allt honom att sova med.
Åt en tallrik risgrynsgröt och nån fralla och sen har jag ätit lite godis och suttit här. Pratade med Emil en stund till och beklagade mig lite till. Dels känns det som att han förstår så bra,men att jag inte ska tänka för mycket på det, för det bara är ett jobb. Men jag har lite svårare att tänka så, med tanke på att jag inte vill förlora jobbet, för jag trivs trots allt väldigt bra ändå.

Men nu börjar jag känna mig väldigt trött. Sov ju bara tre timmar inatt och sen har jag jobbat i noi och en halv timme Så det börjar snart bli dags att tänka på sängen. Vilket känns skönt.

PÅ tal om natt och gårdag och så, så var Cascada bra, för jag gillar henne. Och det finns goa minnen till hennes låtar, som bara gör att jag måste. Men stället, WishClub, dit tänker jag aldrig någonsin gå igen. Det var det värsta jag ahr varit med om. Bara brats överallt och jag har verkligen något emot dem.
Så mycket mer orkar jag itne skriva om igår, mer än att jag trots allt hade det bra, mycket med tanke på sällskapet och äntligen få spendera en hel kväll med Johanna. Detkänns så bra då.

Men nu ska jag borta tänderna och lägga mig och läsa en stund och snart sova.
Natti Natti

Hela veckans sooundtrack - Takida

18.52

Trots att jag ska jobba imorn, så ska jag faktiskt ut ikväll. Med min enda sanna kärlek till Wish ikväll. Det är Cascada och det var längesen jag ahde ett sådant sug efter att göra något speciellt. Men ikväll så ville jag verkligen, så jag ringde Johanna och JA! hon ville. Min dags lycka, fan vad kul det ska bli!

Så snart bär det av in till stan,men först blir det middag med familjen och sen ombyte och ringa Emil. Men det blir itne mycket till supande, för jobb hägrar imorn klockan halv sju igen.
Hade förväntat mig en lugn hemmakväll med middag, Idol och sen sova. Men ändrade planer och det känns kul.

Tack Johanna, all eloge till dig babe!

Dagens soundtrack - "Du vet väl om att du är värdelös"

19.58
(Vet inte riktigt om låten heter så. Men något åt det hållet. Med Björn Rosenström).

Dagen idag, den kunde väl ha börjat bättre. Det var som om att någon jävlades med oss hela morgonen, så att vi inte skulle hinna bli färdiga i tid med det som skulle upp till Frölunda. Och dessutom få skit och skäll för att vi är långsamma som inte hinner färdigt med allt till utsatt tid.
Det är ganska så lätt att känna sig värdelös där, för det känns alltid som de tär något som blir fel eller som man glömmer av. Och jag gör verkligen mitt bästa varje dag och jobbar så fort jag kan.
Jag trivs verkligen där, med alla som jobbar där och med jobbet i sig också och jag skulle inte vilja byta.

Jag och Angelica pratade lite idag om att vi verkligen skulle vilja vara ledig lite fler helger, typ att man bara jobbar varannan helg, för det är åndå överkomligt. "Vi skulle försöka kämpa för våran rätt" För som det är för tillfället, så har jag nästan inget socialt liv och jag vill ha det och jag vill ha kvar mina vänner.
Men det värsta är egentligen inte att jobba helger, utan det värsta är att jag aldrig har tid med något annat, har aldrig tid att göra sånt som jag verkligen tycker om och som jag verkligen vill göra. Och fortfarande det värsta, att det är för lite tid att träffa min älskling på. Och jag har så dåligt samvete och jag grubblar ihjäl mig över det.

Ibland blir jag så trött på allt. Nu är jag väldigt trött på livet liv, kanske inte just mitt liv kanske, men livet i helhet. Och ibland skulle jag bara vilja ha lust att lägga mig ner och gråta eller något. Och det händer att jag gör det ganska ofta också. kanske inte bara lägger mig ner å gråter. men det brukar komma på kvällarna efter mitt kvällssamtal med Emil.

Men imorn är det i alla falla ledigt. Och jag ska definitvit börja min dag med att sova. Sedan är det körlektion och sedan träning med syrran på kvällen. Och därimellan ingenting alls, skönt.

It can only get better

15.31

Det är fredag idag, men det känns inte riktigt som det. Men jag kan inte säga vilken dag det känns som heller. Det jag vet är att det känns som en väldigt bra dag. Jag mår bra idag och det känns äntligen som om livet hinner ikapp lite igen. Och jag känner mig piggare, sov till ett idag och det var så himla skönt.
Har ledigt från jobbet idag och resten av helgen med. Är hemma hos min älskling. Och snart kommer han hem från jobbet också.
Åkte ner hit igår, efter jobbet, Och innan dess hann jag med att prata en stund med Mia på stationen. Det var ett spontant, halvt bestämt möte. Hon skulle åka iväg till sin pojke.

Det känns alltid jättebra att träffa Emil, men igår kändes det på ett alldeles speciellt sätt i hela kroppen. Sådär som det inte har känts på ett tag nu, men som jag vet finns inom mig. Bara att jag liksom inte har haft tid att känna efter något på ett bra tag. Eller så har jag inte rikitgt velat känna, för att det har varit för jobbigt och alldeles för långt bort. Men den här helgen känns riktigt bra, och äntligen ses vi igen. Det är så underbart, och jag har längtat så himla mycket.
Jag vet inte om vi ska göra något speciellt i helgen, men jag vet i alla fall att jag kommer njuta varenda sekund av den här helgen.

nu kommer älskling hem, skulle jag tro.

Det finns något vackert i ett nederlag

18.47

Nu var det jätte längesen jag skrev igen. Jag vet inte riktigt var min tid tar vägen nånstans, den bara rinner genom fingrarna på mig. Men det känns inte som om jag får särskilt mycket gjort egentligen. Plötsligt är jag för trött för att göra nånting och tänker att jag ska göra det en annan dag. Men det blir ju aldrig gjort.

Trots allt jobb så hinner jag faktiskt tänka en hel del, alldeles för mycket ibland måste väl erkännas. För det mesta så kommer jag väl inte fram till så mycket men en del blir det ändå.
Jag tycker om mitt jobb jätte mycket och trivs bra och allt sånt. Men ibland känns det som jag lever på mitt jobb och inte har något liv utanför det. Det känns lite som att jag försummar personer som jag verkligen tycker om. Det känns som att om jag har otur så kommer jag att förlora mina vänner. Och det vill jag verkligen inte. Men på ett sätt som om jag ändå förtjänar det, med tanke på att jag inte hör av mig heller. Och det har jag dåligt samvete för, att jag är en dålig vän.
Sen handlar det om Emil (allt handlar om honom), och det känns som att jag försummar honom mest av allt och jag vet inte hur jag ska förklara det. Vi bor långt ifrån varann, och förut träffades vi inte jämt heller, men det blev i alla fall varannan helg. Nu dröjer det nästan tre veckor mellan gångerna vi ses. I början känns det väl helt okej, men när det börjar närma sig, två-veckors-gränsen, då känns allt bara jobbigt. Det händer att jag gråter varje kväll efter vi har pratat i telefon. Inte hejdlöst, utan en stilla vemodig gråt bara, men nog så jobbig ändå.
Det är det allra värsta med jobbet, att jag jobbar för många helger och det är jag som förstör för oss. Och jag kommer bara ha mig själv att skylla om något skulle gå fel. men inget får gå fel, det får bara inte det. Men det finns stunder då jag är mer orolig än andra. Jag tillåter mig inte att göra fel.

Jag är beroende av honom, tyvärr kanske man skulle säga, men det är det inte. Men ibland är det jobbigt. Jag vill inte vara beroende av någon och inte att någon ska vara beroende av mig heller. För jag vill inte ha en massa krav att nå upp till och sedan hålla mig kvar där. För jag tror inte att jag klarar av det. Jag är lessen för det. Men jag vill bara vara mig själv, hon som inte rikitgt vill vara vuxen och inte kan klara av allt själv. Hon som behöver bli älskad precis för den hon är och inte för någon som hon låtsas vara eller något annat sånt.

Jag behöver helt enkelt bara bli älskad.

Det känns som livet ligger på hyllan för ett tag

18.49

Som vanligt så är jag väldigt trött. Och det är faktiskt som om att livet ligger på hyllan för ett tag, för det känns som att det enda jag göra är att jobba, hela tiden. Jag börjar bli trött, inte riktigt på jobbet, men att inte ha tid för något annat, eller ork för den delen heller.
Jag har i alla fall börjat träna nu igen efter en lång tids förkylning och dylikt och för att jag kände att nu har jag i alla fall kommit någorlunda i fas med jobbet. Det känns bra att ha börjat träna igen och det känns roligt.
För övrigt så gör jag inte så mycket mer heller. Jag jobbar alldeles för många timmar om dagen, kommer hem helt slutkörd, försöker mitt allra bästa att få i mig lite mat. Duschar, lägger mig, ringer Emil och somnar strax efter tio varje kväll. Det känns som att Emil är mitt nästan enda sociala liv nu, fast det bara är genom flera mil av telefonledning. Ja och dem på jobbet då, sen har jag inte så mycket mer liv.

Så ikväll blir det en väldigt lugn kväll, middag med familjen och sen titta på Idol. Göra mig iordning, ringa Emil och sen försöka sova. Ska upp typ tjugo över fem imorgonbitti och åka till jobbet. Jobbar både lördag, söndag och måndag. Har kanske egentligen lust att göra något annat, men jag orkar inte och det är nog ingen bra idé.
Men nästa helg är jag ledig och det blir så himla bra. Då åker jag ner till Emil, för jag är värd det. Han är värd det. Vi ses alldeles för sällan nu. Och jag önskar det vore mer, mycket mer.

Tid för mat nu och sen händer det inte så mycket mer ikväll. Inget som är värt att anmärka på i alla fall.

Have a little patience

18.19

Det har varit en bra dag, tror jag i alla fall. Gick upp imorse efter min väldigt välbehövliga sovmorgon. Sov till tio och sen låg jag kvar och gosade i sängen en stund. Åt en lång frukost, klädde på mig. Hörde av mig till Johanna och frågade om hon hade lust att ses en stund efter att hon hade slutat skolan och hon hade lust. Gick upp till mamma och fick mig en fika där innan dem skulle bege sig till Torpet. Fick även lite pengar på lån, så jag slipper gå runt och känna att jag inte kan göra något roligt, fram till den 25 november då första lönen kommer.
Så efter det så tog jag mig in till stan och till Johannas skola. Vi pratade och gick i affärer en sväng och sen åkte vi i princip hem. Och just nu har jag lite ont i huvudet, är trött och hungrig. Ingen lovande kombination när det gäller mig. Så det är på egen risk att säga det minsta lilla elaka till mig nu. Men mat håller på att lagas i köket så det blir snart bättre. Och sova dröjer det inte så länge tills jag gör heller. Ska upp och jobba imorn.

Satt och tittade på busstiderna över imorgon och såg till min förbanning att jag inte kan ta mig till jobbet till sju imorgon. Utan att imorgon räknas som en söndag, (vilket jag fullständigt hade glömt bort). Så det blev till att be pappa att göra en insats imorgon vid halv sju och köra mig till jobbet. Vilket han kommer göra, men det känns ju inte så kul, speciellt inte när det är lördag heller. Det är vid sådana här stunder som jag skulle haft körkort, jag vet det.
Men allt ordnar sig till imorgon och det blir lättare på söndag. Fast helst av allt skulle jag inte vilja jobba den här helgen alls, eller ingen helg egentligen. Men jag antar att det är saker man gör bara. Men på något sätt så känns det som att jag försummar en person som jag älskar. Fast å andra sidan så tror jag att allt kommer att ändra sig till det bästa till slut ändå. Han är glad för min skull, för att jag har fått jobb och då blir det med ens lite lättare.

Nu ska jag gå å duka och sen blir det mat snart. Så blir det förmodligen Idol ikväll och förmodligen inte så mycket mer.

20.36

Mitt huvud vill liksom inte sluta tänka idag, det är som om någon håller fast tankarna i mitt huvud och snurrar dem runt, runt. Jag förösker verkligen koppla bort. Jag tänker ju på saker som inte har hänt och de tär egentligeninte så stor risk att dem ska hända heller. Och händer dem så får jag väl ta det då. Varför tänka på det nu? Men jag kan inte låta bli, är det såhär att vara vuxen? Eller snarare mellan vuxen och fortfarande barn. Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska ta vägen nånstans, jag står bara och trampar på samma ställe utan att komma fram till något. Jag skulle helst vilja vet allt med en gång, utan att behöva sänka så mycket innan. Vill att det bara ska komma till mig, pling, så vet jag allt med en gång. Men livet får tydligen inte vara så lätt. Inte för mig i alla fall.

Och förresten så skriver jag bara för min egen del och orkar man inte läsa så kan man stänga ner och sluta bry sig. För det är bara för mig själv. Så att jag ska kunna hålla nån ordning.

Nu ska jag borsta tänderna, ringa Emil och sen kommer jag förmodligen att somna inom en väldigt snar framtid. Jag orkar inte vara med mer, vill inte, vill inte, vill inte.

2 november

19.37

Kom för en stund sen ut från badrummet efter en oförskämt lång och varm dusch. En sån där dusch som man bara har tid att unna sig ibland. Tänkte när jag stod där i duschen på allt möjligt.
Jag tänker för mycket tror jag. Jag reflekterar det mesta männiksor säger till mig, speciellt det som Emil säger. Han skulle ju kunna mena något annat än det han säger, men å andra sidan varför skulle han göra det. Tolkar hela tiden. Det är sådana tankar som far genom mitt huvud, flera gånger dagligen. Bara far runt, trasslar ihop och snurrar.
Tänker på mig själv och Emil som bor alldeles för långt bort och ibland får jag för mig att jag inte vill ha det så mer. Men jag kan inte göra så mycket åt saken nu i alla fall. Och jag går under utan honom. Men ibland skulle jag helst bara lägga ner allt och sluta ha det såhär (men å andra sidan så är det bara dumma tankar, för jag vill inte lägga ner heller). Ibland känns allt bara så satans värdelöst och inte värt ett skit. Jag hade en sån kväll igår när jag inte ville nånting, ville inte att det skulle vara såhär som det är och ville helst bara lägga mig ner och sova bort allt för ett tag.
Imorn är det en veckan sen jag åkte till Emil och det kommer dröja två veckor till innan vi ses. Och jag har funderat över (på mina svåra stunder), om jobbet verkligen är värt det, att inte få träffa Emil på länge. Men det är ju inget livskontrakt på det jobbet och om ett tag, så ska jag förändra mitt liv. Göra något som jag verkligen vill och längtar efter.

Nu är orden slut för ikväll... Jag är trött och det är så mycket tankar.

"Är det såhär att vara kär när man är liten, hur är det då att vara kär när man när stor"

17.01

Har haft min lediga dag idag och det har varit otroligt skönt. Vaknade och såg att det hade snöat och tänkte "såhär såg det inte ut igår". Steg upp innan nio åt en liten frukost och gav mig ut i det mindre sköna vädret. Det var nån minusgrad, men inte så farligt tänkte jag och gav mig ut. Handlade lite fika med mig på vägen upp till mamma och halvvägs ångrade jag mig att jag inte hade tagit bussen. Det var nypande kallt, jag snorade och hostade. Jag kom fram till mamma och ett varmt hus. Drack varm choklad och fikade. Mamma åkte till jobbet och vi följdes åt till Kållered där jag bytte till tåget in till stan. Fick handlat ett par vinterskor idag och en mössa. En mössa som jag tycker att jag passar i och jag gillar att ha på mig den. Sen har jag inte gjort något mer. Det har varit en skön dag, bara min egen och inga krav eller nånting. Trots en mest ingenting dag så är jag trött redan.
Ska alldeles snart gå och fixa middag, för gör inte jag det. Så får jag väl ingen middag idag.

Huvudet fullt och grus i ögonen

19.12

Jag har nog egentligen jätte mycket att skriva, men vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Jag har varit för trött, inte suttit framför datan på flera dagar, det har varken funnits tid eller lust. Därför tänker jag inte skriva så mycket om vad som har hänt heller (eller vad som inte har hänt), mer än att jag i princip har jobbat hur mycket som helst. Och det har väl inte hunnits med så mycket annat än jobb och att vara sjuk. Det tog extremt mycket på krafterna, jag har varit totalt slut.
Sedan kom fredagen och jag var ledig helgen, vilket var extremt skönt. Det blev sista tåget ner till min älskling och jag var så extremt glad att se honom (och inte så att jag inte brukar vara det annars, men det kändes på ett annat sätt). Det blev väl ite så mycket gjort i helgen, jag somnade i princip som en slagen hjälte om kvällara, sen att jag hostade på nätterna, det räknas inte med.
Åkte hem i söndags kväll och även det kändes jobbigare än vanligt. Dels för att det dröjer alldeles för länge, (enligt min mening), innan vi ses igen. Och dels för att min arbetskompis hade fått kicken och jag var jätte orolig för min egen skull. Så jag låg och grät hos Emil ett bra tag och han tröstade. Men det gick över och på måndagen var det nervöst men kändes ändå okej. Men jag tog upp det och det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för alls.

Nu är jag trött och det känns som jag har grus i ögonen. Men jag är ledig imorn, det känns lite konstigt, men ska bli skönt. Ska träffa mamma och uträtta lite saker som jag inte har hunnit göra sen jag började jobba. Hämta ut mina p-piller till exempel, det är nästan på dagen nu.

Det jag saknar mest när jag komemr hem från jobebt på eftermiddagrna är någon som ger mig en kram och frågar hur jag harft det. Och sen framför allt någon att kura ihop sig bredvid i sängen och sova med. jag behöver helt enkelt kärlek. Emil-kärlek.

Not ready to make nice

20.08

Kom nästan precis ut från duschen. Så nu är jag sådär lagom varm och har lite gåshud på armarna. Det var heller inte så längesen jag kom hem från jobbet, var hemma vid kvart i sju. Åt lite middag, men det gick seg idag också. Jag orkade liksom inte riktigt få i mig maten. Jag är trött i hela mig, i huvudet och i hela kroppen. Dessutom mår jag inte jättebra nu heller, min förkylning, hosta och ont i halsen känns igen och det blir värre när jag är hemma. Jag antar att det är för att jag inte hinner bry mig om det på jobbet. Och jag kan absolut inte vara hemma från jobbet, det kan jag bara inte vara. Inte eftersom det är premiär imorn. Det är bara att bita ihop. Det är allra värst på morgonen när jag går upp, men sen när jag väl tagit mig upp och gått hemifrån. Då måste jag bara försöka koppla bort det och då blir det oftast lite bättre också.
Jag har mer tid att vara sjuk i helgen, eller, nja inte riktigt det heller. Jag vet inte om jag får komma till Emil då.

Nu är det snart tid att sova för mig i alla fall. Försöker kurera mig så gott det går, men ändå göra allt som måste göras på dagarna. Dessutom börjar jag jobba klockan sex imorgonbitti. Men jag har lyckats få pappa att köra mig och det känns väldigt bra. Och frukosten blir på jobbet imorn.
Ska borsta tänderna nu (ja, jag vet, det är tidigt, men jag är trött). Och sen ska jag ringa till Emil en stund och kanske se på "Desperate Housewifes" om jag är vaken då.
Hoppas verkligen det går bättre att sova ikväll. Igår somnade jag efter mitt tv-program och sen vaknade jag kanske en kvart senare. Och jag hade nät intill panik. Jag var så täppt i halsen att det kändes som om jag inte kunde andas, det var rikitgt läskigt. Så det tog ett tag innan jag somnade igår.

Men Natti Natt!

Det är nära mellan molnen och marken idag

18.41

För det första, vaknade vid fyra imorse, tittade på klockan och insåg till min lycka att jag kunde sova tre timmar till.
För det andra så öste regnet ner imorse när jag skulle gå upp, och det kunde väl ingen människa missa. Jag vill bara vända på mig och gosa ihop under mitt täcke igen.
Men jag kom mig och och åt frukost och gjorde mig iordning, klagade lite över vädret. Så pappa frågade mig om jag ville ha skjuts till jobbet, det tackar man väl inte nej till. Så jag förberedde mig på att vara en halvtimme tidigare på jobbet. Men det var köer hela vägen till jobbet så jag var framme två minuter innan jag skulle börja.
Jobbade hela dagen och bakade masa kakor, pajer, gjorde dressingar osv. Sen kom det in en äldre man på caféet, han som äger namnet. Kom och bossade över oss och var otrevlig. Sa att imorn till invigningen ska alla montrar vara helfyllda och allt ska vara klart. Men så blir det inte i alla fall. Då hade vi väl varit tvungna att börja fem imorn.
Var hemma vid halv sex och det gick segt att få i sig middagen, det var gott, men inte riktigt det jag var sugen på ikväll och jag är trött. Fast det gör inte det minsta för jag trivs så jävla bra och har så kul.

Emil ringde mig innan jag hade slutat, vid kvart över fyra, så jag svarade inte. Sen har jag fortfarande inte ringt tillbaka (dum flickvän). Men jag ska göra det alldeles snart. Tänkte fixa en kopp thé först. Och jag saknar närhet och värme på kvällarna. Kärlek.

Har fortfarande ont i halsen så det blev ingen träning idag heller, hoppas det är bättre imorn, för då blir det förmodligen/förhoppningsvis träning. Så det blir nog en hyfsat tidig kväll ikväll med, men inte bara beroende på det.

"Alla dog och taket ramlade ner"

18.30

Just nu så är jag bara trött, men sådär skönt gosigt trött. Det blir nog en tidigt kväll ikväll skulle jag tro. Fast jag har hemskt ont i halsen och har inte alls lust att vara något sammanhängande ikväll. Det räcker för idag känns det som.

Dagen började väl helt okej, jag var itne död i huvudet av trötthet. Åkte tre bussar för att ta mig in till stan i någorlunda tid, och sen en buss till på väg till jobbet. Sen händer det dåliga, jag hittade inte busshållplatsen, frågade på macken, men jag hittade ändå inte, jag kanske är dum i huvudet, men då är det så det är. Så hittade jag busshållplatsen tre minuter försent, jag blev arg och höll nästan på att börja gråta där jag stod ensam vid vägen. Funderade på att ringa min arbetskompis. men jag tänkte jag börjar gå, så visar det sig väl om jag blir försenad. Men jag hann, var där tio minuter innan jag skulle börja. Humöret började stiga igen och allt kändes bättre.
Det blev en bra dag på jobbet, med lite missöden dock. Vi tjejer i köket trodde att vi hade förstört bakmaskinen, men det visade sig att den var fel skarvad, (eller vad det nu heter). Så det blev en ganska så kort dag på jobbet ändå.
Jag kom ut och jag hade fått två sms av min favorit Johanna. Hon frågade om vi skulle ta den där thékoppen som vi inte gjorde igår, och jag hade ungefär samma sak i åtanke. Vi sammanstrålade på centralen perfekt. Tog vagnen och gick till Villerkulla, sörplade i oss två koppar thé var. Satt i deras fina rum i en mjuk soffa och bara var. Pratade och munnen bara gick av sig själv nästan, och jag behöver aldrig förklara något. För hon föstår allt. Sedan föll båda in i en sån där mysig, gosig dåsighet. Vi gav oss glada mot tåget och på tåget hem pratade vi högt och ljudligt om det mesta, har även krossat en myt idag :).
Och vi kom hem, och jag mådde bra, jag var glad, väldigt uppåt.

Nu är jag bara trött. Ska ringa Emil. Jag saknar honom tokigt mycket, och det känns som det är jättelångt kvar tills vi ses, men det är inte så illa. Men jag har nog inte råd att åka ner, det är trist faktiskt, men jag hoppas vi kan ses ändå.

Det är något som skaver lite

20.39

Det är något som skaver lite i mig, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Sitter och läser olika saker och kommer på mig med at fundera över min egen situation, men egen plats här i världen och hur jag egentligen har det. Är jag verkligen lycklig? Men egentligen ger det inte mycket att tänka över det, jag blir inte klokare och kommer inte fram till något svar. Det surrar bara runt i huvudet, antar att det är för att jag börjar bli ordentligt trött nu.
Fick frågan idag vad jag vill med mitt liv, vad som är min ambition, men jag tycks inte riktigt bli klok på det. Jag vill svara, leva mitt liv fullt ut och göra sånt som jag verkligen vill och sånt som jag får ut något av, våga lite mer än vad jag gör egentligen, våga och vinna. Men det känns så likt alla andra. Fast å andra sidan är det nog faktiskt det jag vill med mitt liv. Helst skulle jag väl vilja rädda världen och alla som har det dåligt. Men eftersom jag inte kan, så får jag väl nöja mig med det som jag verkligen kan ändra på. Mitt eget liv.

Men jag är lycklig, enligt hur jag tycker det är att vara lycklig. Jag har en pojkvän, som älskar mig (trots fel och brister), och jag älskar honom. Vänner och familj, som verkligen bryr sig om mig. Och nu har jag även ett jobb, som jag trivs med, som jag tycker om att gå till. Vad mer kan jag egentligen önska mig. Så klart en hel massa småsaker, men vem behöver det, när jag har allt som är viktigt.

Lördag kväll

18.16

Hemkommen från stan för ett litet tag sen. Det blev inget thédrickande. Men jag fick reklamerat min bh som gick sönder/sprack. Utan några som helst frågor om hur det hade gått till eller något sådant (inget mindre korsförhör som jag hade väntat mig, jag som övat in en bra förklaring och allt). Sedan kikade jag och Johanna in i en affär och gick sen till spårvagnen, hon skulle åka till en handbollsmatch. Jag åkte med henne där hon skulle av och förlde henne hela vägen bort. För jag tyckte inte att jag hade något bättre för mig och kände inte för att vara hemma. Gick en bit och tog sedan vagnen tillbaka in till stan. Fick köpt nya underkläder, för det behövde jag ju nu, när jag hade reklamerat min favorit.
Har kikat tider tills imorn, hur jag ska ta mig till jobbet, utan att behöva stiga upp extremt tidigt. Det känns som att det kommer gå bra. Sju är ju faktiskt inte så himla tidigt.

Nu sitter jag här och är bara mest trött. Så det blir inte mer gjort ikväll och ska förmodligen inte vara barnvakt heller. Så det blir nog middag och sen krypa ner i myskläderna, äta godis och slötitta på igent speciellt på tv.

Wish you where here

13.35

Jag hade roligt ute igår, jag antar det i alla fall. Det hände väl egentligen inte så mycket speciellt för min del. Vilket jag och andra sidan är glad över. Det var en skön och avslappnad kväll och folk var trevliga och inte jobbiga. Jag mådde bra igår. Dessutom gjorde jag inte av med nästan några pengar igår, vilket är bra för jag har inte fått någon lön. Men det är ganska okej med pengar ändå, det kommer ju lite tillskott då och då från olika håll. Ja vad ska jag säga mera om kvällen, jag dansade i flera timamr i streck. Sedan hade jag fruktansvärt ont i fötterna och det blev att jag och Johanna stapplades oss tillsammans mot tåget. Var hemma lite över halv fyra och jag tog en dusch och gick och la mig. Upttäckte att jag hade väldigt ont i foten precis över tårna coh att jag hade ett litet blåmärke på underläppen (men tro mig jag vet vart det kommer ifrån, jag och Maria stötte ihop), det på foten är väl förmodligen för att någon har trampat på mig.
För övrigt så mår jag bättre idag än vad jag brukar göra dagen efter. Jag vet inte vad det beror på, men det kan bero på att jag faktiskt drack ganska så mycket vatten igår. Det enda är väl att jag har hemskt ont i halsen och en halvdan röst.

Nu ska jag strax in till stan med Johanna, ska reklamera min bh som sprack och sen ska jag nog ta en kopp thé.

You shake my world, baby

14.51

Det är extremt tyst i huset. Större delen av familjen åkte iväg för bara en liten stund sen och nu sitter jag här ensam. Ska ta mig i kragen alldels strax och baka en kaka (hoppas bara att jag slipper gå upp till affären, det är såå tråkigt). Men för tillfället är jag en aning för trött, det var så längsen jag hade saker att göra och längesen jag avr tvungen att stiga upp tidigt eller stiga upp över huvudtaget på morgonen.
Ska leta upp ett recept baka en kaka och sen duscha varmt en väldigt lång stund. Göra mig iordning och sen är det nog faktiskt dags att gå upp till Mia. Det är födelsedagsmiddag där ikväll, dock väldigt försenad, men vad gör det. Senare blir det utgång och jag ser fram emot det väldigt mycket, är pepp. Ska bli så kul, vi fyra igen, tjejmaffian och partgänget nummer 1.

The sooner you let two hearts beat together, the sooner you'll know this love is forever

20.28

Idag har varit en dag med saker att göra hela tiden. Skönt, jag är tillbaka på banan igen och jag tycker om det.
Det började i och för sig lite kinkigt imorse. Jag steg upp vid sju så att jag skulle ha god tid på mig innan jag skulle åka iväg till jobbet. Jag skulle börja klockan tio. Så satt jag och käkade frukost och så, min låtsas mamma sa att hon kunde skjutsa mig till jobbet och det är skönt att slippa åka tåg och buss. Men då hade jag stigit upp minst en och en halv timme innan jag behövde egentligen. (Och det kan tilläggas att jag faktiskt inte är någon morgonmänniska, men har jag väl kommit upp så funkar det väl). Kom till jobbet och fixade iordning saker och ting i ungefär en och en halv timme. Åkte sedan och hälsade på farmor på sjukhuset (och det var med lite vånda som jag gick dit, för jag hatar verkligen sjukhus, jag tycker så himla illa om den speciella lukten som finns där. Usch!). Jag hade köpt med mig blommor, men dem fick tyvärr inte komma in på avdelningen, så dem står nu hemma på köksbordet.
Träffade farmor och hon kändes ganska ung och liten på den avdelningen. Men för att vara på hjärtavdelningen tycktes hon må hyfsat ändå. Satt och pratade med henne och Elenor ett tag, sedan åkte Elenor hem och jag satt kvar, så droppade farfar in.
Sedan begav jag mig av mot körskolan och jag kan säga at det var lite knapert med tid, jag ramlade in genom dörren prick halv tre, när lektionen började. Lektionen gick nästan som en dans på rosor (och jag fick beröm igen :)). Åkte hem var uppe i affären och handlade lite och lagade sedan middagen ikväll.

Nu har jag suttit här framför datorn ett bra tag och försökt hitta lämpliga vägar att ta sig till jobbet på helgerna (utan att behöva åka med 03.53-tåget på morgonen). Så det tycks lösa sig helt okej ändå faktiskt.
Dessutom börjar jag känna mig en aning trött och kommer förmodligen att somna som en klump ikväll.

Ha något att falla tillbaka på

20.13

Börjar känna mig lite trött nu vid det här laget. Har varit på jobbmöte idag och fått schemat och allt sådant, så jag ska börja jobba imorn och jag ser fram emot det enormt mycket.(det finns dock vissa saker som jag blev lite orolig för, det är lite svårare att ta sig dit på lördagsmornarna). Efter mötet så åkte jag hem till mamma en sväng och käkade middag där. Visade henne några utslag som jag ahar fått och hon slängde ur sig att det är en allergisk reaktion av något, nässelutslag. Och för att tillägga så kliar och skaver det så in i helvete mycket. För övrigt så har det inte blivit speciellt mycket mer gjort idag. Har inte ens packat upp min väska sen jag kom hem igår kväll.

Imorgon blir det desstomer saker att göra och jag tycker att det ska bli kul. Först jobba ett par timmar, sen åka till sjukhuset och träffa min farmor, och sedan hinenr jag faktiskt med min körlektion imorgon eftermiddag.

Nu ska jag packa upp väskan, plocka fram saker tills imorn och sedan ringa till Emil. :)

Darling

16.54

Lite snabbt bara. Helgen har varit jättebra och det känns som att den har varit alldeles lagom lång. Åker hemåt imorn igen och än så länge känns det inte alls vemodigt. Men jag tror att det kommer att kännas lite smått imorn. Men det ska bli kul och jag ser fram emot att börja jobba på torsdag. det är anledningen till att jag åker hem, annars hade Emil nog fått släpa på mig ett tag till.

Jag antar att jag skriver lite mer imorn, mer ingående om helgen. Som hade sina incidenter och negativa sidor också.

Höstdag med kärlek i luften

10.54

Steg upp lite efter sju imorse, skulle till arbetsförmedlingen. Och jag var inte ens trött imorse, jag antar att jag förmodligen är totalt utvilad. Jag var vid arbetsförmedlingen vid 9 och fick prata med en person. Hon sa att jag inte ens hade behövt komma dit (men jag fick nöjet att säga till en till att jag har fått jobb). Så jag kom därifrån i princip med en gång. Åkte hem och nu sitter jag här. Ska gå och duscha och göra mig iordning och fram emot eftermiddagen så ska jag åka in till stan och sedan åka ner till Emil. Jag tar vara på den här ledigheten riktigt ordentligt och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte gör nånting. Och för övrigt så vet jag ju inte när jag kan träffa Emil nästa gång. Jag vet ju inte alls hur jag kommer att jobba. Så jag stananr hos honom till nån gång in på nästa vecka. Det blir jättebra.

It's a beautiful day

18.42

Middagen avklarad för ett tag sen och nu sitter jag mest här för att fördriva tiden innan det är dags att gå och träna. Sedan blir det nog bara till att gå hem och duscha, äta lite och sedan ringa Emil. Jag ahr en känsla av att jag nämligen inte kommer att ha så svårt att somna ikväll. Jag är trött redan nu, och kommer förmodligen vara ännu mer trött sen. Har dessutom en begynnande liten huvudvärk, men jag tänker ignorera den så gott det går. För jag vill träna ikväll.

Tisdag

15.35

Kravlade mig upp ur sängen vid tio imorse igen. Men det var rikitgt jobbigt. Somnade inte förrän halv två, två nånting sånt. Låg och tänkte på mitt jobb, och hur det känns å allt sånt. Jag har nog faktiskt inte riktigt fattat det än. Skönt att det är lite mer än en vecka tills jag börjar, så jag hinner komma in i det lite i alla fall. Att jag får vara ledig, lite på riktigt, utan att bry mig om att söka jobb.
Var på ungdomsmottagningen idag och fixade et nytt recept till mina p-piller. Och äntligen var det gjort också. Sedan kom farmor och farfar och hämtade mig. För vi skulle åka och ta oss en titt på var mitt blivande jobb ligger. Vi hittade det till slut efter ganska lång tid. Det känns jätte tufft, det är helt nybyggt och jag ser fram emot det så mycket.
Allt det hemska och jobbiga har helt runnit av mig, jag mår så bra nu och känner mig duktig.

Nu ska jag laga mat till familjen.

Tokglad

19.03

Nu känns allt jätte bra. Jag var deppig förut. Men allt ordnade sig. Jag har fått jobb nu och jag är så lycklig. Det är ett jobb som jag verkligen vill ha också.
Så jag sa till pappa och jag stod och hoppade ett ta och sen började jag gråta och kunde nästan inte prata. Sen ringde jag till mamma och hon gapade i telefonoch blev jätteglad och hon svor, (det har jag sällan hört henne göra) och jag grät lite mer. Sedan sprang jag ner till min älskade Johanna och berättade och jag grät lite mer. Sedan kom jag hem och ringde till farfar och han blev så himla glad. Så nu slipper han tjata mera, och jag slipper höra allt tjat.
Ringde till Emil och han är glad för min skull,

Nu tycker jag om allt igen. Det är underbart.

14.20

Jag är helt lessen. Det finns inga jobb till mig, ingen som vill ha mig. Det gör så ont i mig. Alla tjatar och jag hatar alltihopa. Det funkar verkligen inte. Jag hatar allt

You're the only one for me.

12.02

Vaknade vid tio imorse, men det var extremt segt att gå upp. Halsen gjorde ont och jag har blivit lite mer förkyld, vilket inte är så kul. Men för övrigt är väl allt ganska så mycket som det brukar vara. Jag saknar Emil jättemycket och jag känner mig lite ensam. Har kollat lite jobb nu, men det känns som om jag har sökt allt möjligt nu. Men finns säkert en hel massa kvar. Men motivationen till det mesta har tagit slut igen, den är som bortblåst bara. Jag känner mig lite som ett hopplöst fall, det känns som alla har jobb och det bara är jag kvar.
Som tur var har jag lite olika saker att göra den här veckan, några saker inplanerade i almanackan. Det är bra när det är så, jag behöver saker att göra.
Funderar på att promenera upp till farmor och farfar kanske, prata lite med dem. Fast kanske inte, ska ju inte smitta gamlingarna om det nu är så att jag håller på att bli sjuk. Lägga in ny musik på mp3:n å så. Städa lite igen kanske, (det har nog aldrig varit så rent runt mig som nu det senaste här).

Jag behöver flytta hemifrån, behöver komma bort, från allt det som är vanligt. Göra något nytt, bara ha mig själv att tänka på. Jag står snart inte ut mer, det gör jag verkligen inte. Men jag behöver ett jobb. Nu sitter jag och väntar på svar från ett eller två ställen som har sagt att dem ska höra av sig.

Stormig höstkväll

20.28

Det märks verkligen att det är höst nu. Jag förljde med Johanna upp till affären och det stormade extremt mycket. Det var kallt. Så ikväll tänker i alla fall inte jag gå ut nåt mer. Det blir mys pys med mig själv. Det blir skönt. Kvarteret Skatan ikväll, det är det enda som är bestämt. Jag tycker så mycket om sånna här kvällar. Och får jag tråkigt, då är det så bara. Men jag tänker inte göra något åt det.
Ska ringa älsklingen och prata med honom en stund ikväll också.

The night was wonderful

14.53

Kvällen igår var helt fantastiskt bra. Jag, Johanna och Oscar (hennes bror). Vi var först nere i Kungsbacka en sväng, men vi gick ganska fort igen (det var ungefär lika livat som i en skokartong där), vi tog tåget in till stan. Gamle port, blev det och det var bra, mycket bättre än vad jag trodde. Johanna lämnade mig efter en stund (men det unnar jag väl henne), så då var det jag och Oscar och vi dansade tillsammans nästan hela kvällen. Kul att ha någon att dansa med. Tog sista tåget hem och gick hem till Johanna och åt kebabpaj, det var alldeles utmärk nattamat. Sen blev det kramar och godnatt, öppnade dörren från Johanna och upptäckte att regnet öste ner. Men det var bara att gå hem. Gjorde mig iordning och ringde Emil, men han klickade bort mig (men han gjorde det i sömnen för han fattade inte ens att jag hade ringt, när jag sa det idag).
Vaknade nån gång imorse, har ingen aning om när det var, vid elva halv tolv nåt sånt. Åt frukost och det gick ganska segt idag. Tog en dusch för håret stod åt alla håll som man kan tänkas komma på. Men för övrigt så såg jag inte så hemsk ut.
Sen har det inte hänt så mycket idag, tänkte plocka fram dammsugaren och städa lite grann.

I think I better leave right now, before I fall any deeper

13.10

Jag vaknade en hel massa gånger imorse, men det var liksom aldrig frestande att stiga upp. Vid tiotiden, så var det planerat att jag skulle stiga upp, men såg vädret och bestämde mig för att ligga kvar en stund till. Vilket slutade med att jag somnade om en timme till. Sen steg jag upp, åt en tallrik gröt och läste tidningen. Sen tog jag en dusch och jag upptäckte att det verkligen inte är sommar mer, (får röda märken i urringningen och på magen och det kliar hela tiden). Jag har inte sånt på hela sommaren och sen när den är slut så kommer det igen.
Idag ska jag söka lite jobb igen, sortera bilder och städa lite. Till kvällen blir det nog utgång, vilket jag ser fram emot väldigt mycket, det ska bli roligt. Men jag har inte så mycket koll på vilka som ska med och vart vi ska heller.
Men jag ska vara snygg ikväll, extremt snygg, ska fixa en rikitgt het frisyr.

Förresten anställningsintervjun igåt gick nog bra. Det kändes bra i alla fall, men det är så himla svårt att veta. Dem som man pratar med visar ju ingenting alls. Och jag hatar frågor där man ska säga vad man är bra på och vad man har för starka sidor. Det första som slår mig är att jag inte kan nånting, men det kan jag ju inte säga och så är det faktiskt inte heller. Har kanske ett till på g nu, vem vet. Men det ör mcyekt mindre än heltid, men det kanske är nåt att börja med iaf.

Världen går inte åt mitt håll.

12.08

Igen så känns det mesta tråkigt. Men jag antar att det inte finns så mycket jag kan göra åt saken. Jag söker ju jobb så gott jag kan och det mesta jag kan hitta med. Fast det är svårt, och folk tjatar, för dem verkar inte förstå hur det är. Det är ju inte så att jag vill gå hemma och göra ingenting. Jag kvävs i mig själv, och här hemma. Jag behöver komma hemifrån, om det så bara är ett par timmar varje dag. Det skulle göra allt mycket bättre och det skulle hjäpa mig att somna på kvällarna, innan klockan är ett.
Jag ska i alla fall på anställningsintervju idag klockan halv tre och jag hoppas så enormt mycket. Det bara måste bli rätt. Jag vet ju inte vad jag har gjort för fel på dem andra ställena. Om det här inte funkar så kommer jag sjunka ännu lägre, jag vet inte vad jag ska göra. Självförtroendet förloras ju helt och hållet. Men det borde ju nappa snart, jag har varit på fyra ställen efter idag.
Allt är bara åt helvete..

Kanelbullens Dag

12.39

Onsdag idag och det är mitten av veckan och det känns ganska bra. Ska på arbetsintervju imorn och det känns ännu bättre och de tär dessutom torsdag.
Mår inte riktigt hundra idag, fryser och har ont i magen, mår lite illa. Har dessutom träningsvärk i ena armen och bröstmusklerna. Trots att jag bara är hemma så vill jag verkligen inte bli sjuk, det går bara inte, det passar sig inte riktigt. Funderar på att kanske ställa mig å baka lite bullar idag, måste ha något att göra känns det som.
Igår efter träningen, en snabbdusch och lite mat så ringde jag till Emil, men det blev inget bra samtal igår, det blev det verkligen inte. Han lät sur och jag var väl inte på mitt bästa humör jag heller. Och jag kände/känner mig så värdelös bara. Som om inget spelar någon roll, att jag inte är viktig. Och så blir det så lätt att jag tar ut det på andra, som inte har gjort något. Å jag hatar att må såhär, jag mår inte bra av att bara vara hemma och göra ingenting alls. Jag skulle behöva komma bort, länge dessutom. Men hur, det är frågan. Jag har ju inte så mycket pengar.

Man ska söka skola innan den 15 oktober också, och jag behöver något att göra. Men jag vet för allt i världen inte vad jag skulle söka. Och jag skulle inte kunna gå 3 år på restaurangskolan i Grythyttan, det skulle inte funka. För hur skulle det gå med mig och Emil. Han är mitt allt.

Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen

18.15

För det första så trodde jag att jag skulle behöva skriva om allt som jag skrev igår kväll. För det envisades med att bara ladda upp till 20% och jag väntade länge. Men det lyckades tydligen och det känns skönt.
För det andra så suger arbetsförmedlingen. Trots att det var mitt fel från början. Jag har glömt bort både lösenord och användarnamn för att lägga in mitt CV. Så då kunde jag ju inte skriva in mitt användarnamn och mail för att få ett nytt. Så jag ringde till kundtjänsten och det visade sig att jag hade skrivit fel på min mailadress när jag skrev in mig. Men hon skickade mitt användarnamn, men jag kunde ju inte använda det ändå för man kan ju inte skicka något till en felaktig mailadress. Och kundtjänst skickade inget nytt lösenord. (Världens isärklass dåligaste/sämsta förklaring nånsin, på ett kanske så litet och egentligen menlöst problem).
Det slutade i alla fall med att jag blev arg och helt enkelt sket i allt. Så jag gick hem till mamma och tänkte tt hon snart skulle komma hem så att vi kunde gå en promenad. Det blev en timmes skogspromenad och en vurpa rakt på ena armbågen. Sedan en fika och massa prat. Det kändes lättande.
Hemma hos pappa igen och det luktar mat, dax att äta och sen blir det träning.

Jag vill vara den du behöver

19.23

Kvällen känns helt okej, lite ensam, mörk och trist bara. Men jag antar att det är lite så det ska kännas när älsklingen inte är här och när det är höst och det regnar till råga på allt.
Fick en väldigt trevlig nyhet ikväll, jag ska på arbetsinervju på torsdag till ett jobb som jag verkligen jättemycket skulle kunna tänka mig att ha. Jag är jättesugen på det. Jag blev så himla glad. Än en gång så känns det som att jag kommer någonstans och det är skönt. Nu ska jag hålla alla tummar jag har.

Lagade mat till familjen förut och det blev jättegott. Nu sitter jag och försöker dämpa mitt godisbehov, med godis, vilket inte är så bra. Men jag har mens och är godissugen. Men inget tycks hjälpa, jag vill ha choklad, men det finns ingen hemma (det suger lite lätt). Funderar på att kanske ta en sväng upp till affären å köpa choklad. Får se det som att jag faktiskt ska träna imorn, och jag får ta i lite extra då.
Men nu ska jag nog gå till affären å sen göra lite annat trams.

Du hade tid, det hade du verkligen.

13.31

Det är måndag idag och det känns faktiskt. På ett speciellt sätt, för jag gillar inte ens måndagar. Måndagar är vemodiga dagar. För helgen är slut och allt återgår till det "normala" och jag har tråkigt igen. Verkligheten kryper på och det är så uppenbart att jag inte har något jobb och jag har dåligt samvete för det och känner mig inte viktig.
Skulle gått till ungdomsmottagningen idag, alltid något att göra. Men så ringde dem och sa att hon var sjuk. Det blir till att laga middag till familjen idag istället. Vilket jag tycker är roligt. Nu sitter jag här, söker lite jobb, för nu måste jag verkligen göra något. Det här är helt ohållbart. Det funkar liksom inte. Jag mår inte bra av det alls.

Helgen var jättebra. Emil kom hit i fredags och vi bara gosade och somnade gott på nattkvisten. Lördagen så var vi på middag hos min mamma hennes man, min syrra och hennes pojkvän, det var jättetrevligt och maten blev väldigt god. Vi pratade om när vi var små och det var nästan längesen jag skrattade så att jag grät. Sedan åkte jag och Emil in till stan och gick på bio, "Click" blev det. Och den var väldigt rolig. Vi åkte hem till ett tomt hus och gjorde popcorn och slötittade lite på tv. Och vilket sex den här helgen bjöd på, inte så mycket bättre en annars. Men det är verkligen något som uppskattas.
Söndagen var vi inne i stan en sväng och handlade lite sen på tåget hem blev Emil getingstucken. Det vart nog ganska illa, för han fick stora nässelutslag och halsen täpptes igen. Och jag var orolig för honom. Men han sa bara "men det går över, det är inte så farligt". Det gick ner en aning, han såg ut att må bättre. Vi låg och gosade en stund och sen var det dax för honom att åka hem, för han ville hem innan det blev mörkt och det känns säkrast för mig med. Jag följde honom upp till bilen och jag började gråta. Så hemskt var det väl inte egentligen, det är alltid lite vemodigt. Men jag antar att det kommande mensen satte in sitt med. Men det blev inte så långvarigt, var å tränade på kvällen med mamma och efter det träffade jag Johanna en stund.

Jag tänkte mycket på döden igår, för jag blev rädd när Emils hals täpptes igen. Det var obehagligt. Det var tankar som att vad jag skulle göra om han dog, att jag inte ville dö. Allt sånt hemskt som bara kommer över en ibland och man vet inte rikitgt ifrån var. Men det gick över, och det var borta imorse. När jag fick sms av Emil att han inte tänkte dö ifrån mig.

Inatt kan du få mig ännu lättare

19.10

Det luktar mat och jag är vrålhungrig, det riktigt skriker i magen. Paj med massa got i blir det ikväll. Sitter förövrigt å väntar mest på att min älskling ska komma hit.
Idag har varit en bra dag. Skulle varit barnvakt men det blev ändrade planer. Så jag tog en cykelrunda till Kållered och tillbaka. Åt frukost i lugn och ro, duschade och rakade benen. Dammsög köket på beordran från min låtsasmamma. Sedan bar det av in till stan och min körlektion. Det gick toppen idag och jag var riktigt bra. Hon berömde mig. Jag backade och höll på och sen fick jag äran att köra till Shelltappen. Vilket betydde att jag var tvungen att köra i stan, med spårvagnar, bilar, cyklar och människor. Men det gick bra. Sedan träffade jag Johanna en lite sväng (alltid lika jävla underbart). Pratade om allt möjligt, gick i lite affärer och begav oss sedan hemåt. Dammsög resten av huset. Och nu väntar jag bara.
Men det är sån här bra väntan, för jag vet ju att han kommer att komma idag och jag behöver inte vänta i en vecka eller så. Det känns så skönt.

Och ja, imorn blir det middag hos mamma. Jag å mamma står för maten. Det är mitt pris för att jag gick restaurang på gymnasiet och utbildade mig till kock.

Det handlar om mina 100 bekännelser

19.35

Klockan är halv åtta och jag börjar känna mig lite småtrött. Var å tränade förut ändå, och det var väldigt välbehövligt. Sedan bar det av hemåt och jag lagade mat och allt gick helt perfekt idag, extremt smidigt. Smakade gott gjorde det också.
Nu funderar jag på att snart lägga mig och läsa i min bok, kanske koka en kopp thé också. Sedan är det "Weeds" på tv ikväll och det måste jag bara se, om jag inte skulle lyckas somna innan.
Dessutom ska jag prata med Emil ikväll, det hör till det allra viktigaste. Och planen är att fösöka få hit honom i helgen, om det nu är så att jag ska vara ensam hemma. För det vill jag inte vara och jag vill vara med honom. Men det ser ganska så ljust ut med det faktiskt.

Har förresten börjat skriva en lista över mina 100 bekännelser. (Lånade idén av en annan, men det var helt okej). Det går lite trögt med listan, men den ska banne mig bli färdig. Jag kan inte komma på så många saker som jag tycker och tänker.

Slarvmaja

15.00

dagen idag har väl inte varit så givande, dock några trevliga inslag. Var på arbetsförmedlingen imorse på ungdomsinformation. Träffade en gammal klasskompis snackade lite grann och tog en fika. Åkte hem till mamma en sväng efteråt, men ingen var hemma, så jag gick igen och då kom min mor cyklande. Så det blev lite lunch och en pratstund. Sen så körde hon mig hem, tänkte gå, men så började det regna igen och jag tappade suget.
Snart dax att laga middag om jag inte ska träna inna eller om jag kanske ska träna imorn inna arbetsintervjun.

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt

17.54

Ganska så nyss hemkommen från Varberg, det kändes som det blev en lång tur. Kom ner till Varberg kvart över två. Letade upp stället jag skulle till och var skeptisk några gånger, trodde jag hade kommit för långt. Hittade rätt ställe och då var det en timme kvar till intervjun, så jag gick ner till havet och satte mig och läste ett tag. Intervjun gick bra, tror jag i alla fall, det kändes så. Sedan på väg tillbaka till stationen så var jag tvungen att slösa lite pengar, trots att det är lite skralt nu. Men den där sjalen som jag har tittat på ett tag, jag skulle bara ha den. Gick till stationen och fixade biljett och väntade på tåget, som naturligtvis skulle vara försenat. Men varför klaga, solen sken och jag kom ju hem till slut ändå.
Så nu sitter jag här, känner mig lite bättre och modigare än vad jag gjorde igår. Det känns bra.
Å det luktar god mat från köket och jag är extremt hungrig.
Sedan kanske det ska bli en lite promenad ut i det fortfarande ganska sommarlika vädret, men idag kändes det faktiskt att det var lite höst i luften. Solen sken på ett annat sätt idag, lite grumligare liksom.
Jag vill nog faktiskt att det ska vara höst, med lite blåst och kyla. Så man kan ha på sig mysiga kläder å halsdukar.

Jag vill vara vettig och viktig

12.08

Helgen var jättebra. Fredagen var det först städa rummet och min toalett och sen bokmässan med mamma och jag fick ett par böcker, alltid roligt och det var väldigt trevligt. Sedan mat hemma hos farmor och farfar i all hast. Efter det in till stan och Håkan Hellström och det var bra, fruktansvärt bra. En lite Göteborgspromenad med syrran och sedan tåget hem vid 23.19. Lördagen så åkte jag till Emil på morgonen. Så var det kalas hos han faster för honom och hans bror. Vi var och körde Gokart, det var helt sjukt roligt. Hade sämst tid, men å andra sidan hade jag aldrig kört innan heller. Sedan käkade vi pizza på kvällen och gick hem vid nio, halv tio. För då var i alla fall jag väldigt trött. Spelade lite kort och sådär. Söndagen så sov vi väldigt länge, eller låg och halvslumrade. Det var otroligt skönt och mysigt, massa närhet bara. Den dagen blev det intee mycket gjort. Var i affären och det var nog det enda speciella som vi gjorde på hela dagen. Igår fyllde Emil 20, för att vara ärlig så hade jag ingen present, kunde inte hitta något bra. Men jag köpte tre röda rosor till honom i alla fall. På eftermiddagenn när han hade kommit hem från jobbet och innan jag skulle åka hem så sa han "Jag kan väl i alla fall få lite Julia på min födelsedag" och alla vet vad som hände sen. Jag ville verkligen inte åka hem igår, men jag var tvungen om jag skulle kunna ta mig ner till Varberg idag för att gå på arbetsintervju. Och även om jag ville stanna kvar så vill jag verkligen inte missa den här chansen. Det är ju trots allt chans att kanske få ett jobb. Vilket vore helt underbart. Jag vill känna att jag behövs och att jag är viktig. Jag är itne nervös än och jag tror att det här kommer att gå bra. Har även ringt om ett annat jobb idag och skickat ansökan, hopaps att det ger något, det verkade som ett kul jobb.

Och nu sitter jag bara här och väntar på att dagen ska gå så att ag kan åka ner till Varberg, jag är himla sugen på det nu.

That's just who I am

18.37

Idag har varit en bra dag. Har träffat mamma och jag har verkligen gjort lite nytta, sånt som jag inte vågar göra egentligen. Har sökt jobb, men inte på restauranger utan på mataffärer, jag har gått in i affären och pratat med männiksor, som jag aldrig har sett förut. Det är verkligen ett uppsteg för mig (och tack gode gud för snälla människor, jag tycker om människor). Men det känns verkligen bra och jag är stolt över mig själv. Och mamma följde med som moraliskt stöd och det var extremt skönt. Så hela dagen spenderades med henne och jag har även införskaffat mig ett gymkort.
Ska söka jobb men jag tror inte riktigt at tjag har lust att göra det idag. Ska kolla runt lite, sen får det bli en promenad ikväll. Någon?

Wake me up when september ends

13.33

(Det känns verkligen så).

Allt känns nästan tråkigt och det är bara tisdag idag, jag har liksom inte motivation till nånting. Men mamma har lovat att köpa ett gymkort till mig, så att jag i alla fall kan träna. Så jag inte tappar bort det totalt också, nu när jag har kommit igång.
Idag ser det mörk ut, det blir nog regn. Funderar på om jag skulle sticka ut och cykla en sväng kanske, och en sväng till biblioteket.
Igår ringde en kvinna om ett jobb som jag har sökt och jag skulle kanske ha fått det, men nu har jag ju inte körkort och hon sa att det är i princip omöjligt att ta sig dit utan bil. Och jag förbannar mig själv för att jag inte har tagit körkort. Jag måste verkligen lägga på ett kol nu känner jag. Hon sa att jag kunde ju höra av mig när jag har körkort. Och ska flytta neråt mot Emil. Det var ju typ världens läge. Men på ett sätt skulle jag inte kunna ta ett jobb där nere, för då kan jag ju inte ta mina körlektioner i Göteborg, å jag måste ju ha körkort.

Fan fan fan, det skulle vart du

12.11

Det känns som att jag verkligen bara ska försöka få den här dagen att gå. Ska försöka få tag i farfar, så kanske vi kunde backa lite grann med bilen. Annars kanske en sväng upp till mamma.
Igår kväll så körde jag hela vägen till Kinna, längs den krokiga Hällingsjövägen. Det gick bra, det är ju lätt när man väl kommit ut på vägen. Men det gick bra med, några få motorstopp, men det kommer att bli så mycket bättre. Nu när jag inte har något jobb, så tänker jag verkligen kämpa hårt med körkortet, mitt mål är väl innan 2007. Jag vågar inte säga för mycket om det än. Jag lovar att jag ska kämpa.
Söker jobb idag med, och nu känns det som om jag söker vad som helst, bara för att jag verkligen vill ha ett jobb. Vill så gärna ha något att göra på dagarna, klarar snart inte av att vara hemma mera. Jag är så uttråkad och dessutom känns det som att jag blir så tjock. Inte för att jag äter mer än jag brukar, men det känns så bara. Jag känner mig oviktigt och som om jag bara sölar runt. Jag avskyr det.

Isn't he lovely

13.03

Helgen har varit helt jättebra verkligen. Känns som nästan bästa jag har haft på länge (av dem helgerna jag har varit hemma).
På fredagen var jag barnvakt för bror min och vi hade det väldigt mysigt. Tittade på Idol i två timmar och sen blev det en timmes lång promenix med Johanna, i princip konstant pratande om sex.
Igår hade jag och Cecilia en hel dag för oss själva, var på stan, shoppade lite, fikade. Kom hem och hyrde film och lagade väldigt god mat och bakade kladdkaka. Tittade sedan på "Motorsågsmassakern", vilket var en mindre trevlig film. Sedan en promenix, på en, en och en halv timme. Och det var skönt ute. Pratade med Emil en stund när jag kom in och efter ett tag så somnade jag gott.
Drömde mardrömamr inatt, om filmen, och det brukar jag aldrig göra annars. Jag var rädd, kändes som att jag inte vågade stänga ögonen, men det tog slut och jag sov gott sen igen, trots att det var en aning oroligt.
Så rösta idag, men på vad?

Without you I'm nothing

15.54

Igår kväll, jag antar att det kunde ha varit mycket bättre. Men för att vara ärlig så trivdes jag rätt så bra ändå. Och jag älskade min fisyr. Också hade jag tydligen sängkammar blick igår (sweet).
Idag är jag barnvakt precis hela dagen och det är inte roligt. Jag kan inte göra något alls, bara sitta här och hålla mig hemma. Kan liksom inte ens gå en promenad i det fina vädret. Urtrist. Fast man kan se det som att jag faktiskt har min kväll säkrad också, jag behöver inte göra nånting. Men ikväll har jag mest lust att gå och se Hardcore Superstar på Liseberg med syrran, det hade varit roligt. Det får nog bli Idol ikväll iställe, om inte pappa mot förmodan skulle komma hem tidigare än väntat.
Det blir bara jobbigare och jobbigare att klara en helg utan Emil, särkilt när jag inte har något bestämt att göra. Det känns så väldigt tomt på något vis, som att det är brist på saker att göra. Jag skulle så väldigt gärna vilja träffa honom i helgen (igen). Men jag ska inte åka, det ska jag verkligen inte göra. Jag känner mig jobbig om jag frågar, och jag vill itne vara påträngande på något vis alls.
Dax att söka lite mer jobb. Det måste ju ge resultat snart. Förresten ett till bakslag idag, ett till nej.

Försöker förstå varför tårar rinner

13.29

Jag sov inte gott inatt, verkligen inte. Låg och vände och vred mig fram och tillbaka hur många gånger som helst. Så blev det för varmt, för kallt. Emil låg vänd åt andra hållet och jag ville att han skulle ligga åt mitt håll. Så började tårarna rinna för ingenting alls. Låg på Emils arm och snörvlade, han frågade vad det var, men den gången var jag bara förkyld. Så gick Emil imorse och jag ville verkligen inte släppa iväg honom, vill vara med honom hela dagen idag. Han blir dessutom sen idag, och jag ska åka hem.
Hela grejen med att åka hem idag, den känns inte riktigt bra, men vissa saker måste man göra fast det inte känns så kul. Det är ju inte så att vi aldrig kommer att ses igen. Det vet jag att vi kommer.
Jag åker hem och jag ska verkligen göra lite nytta, så att ingen kan säga något om det. Söka jobb, det gör jag varenda dag nu. Jag vet bara inte vad jag gör för fel, något fel måste jag ju göra, eftersom att jag inte får något svar.
Nu ska jag ringa och boka biljett till min hemfärd och sen kila iväg ut i solen och hämta dem.

Jag andas genom dig

13.03

Det blir inte till att åka hem idag heller. Men definitivt imorgon, lillebror har vuxenkalas på torsdag, så då måste jag ju bara vara hemma. Sen vill jag inte att det ska bli något dåligt mellan oss i familjen heller. Jag har i alla fall hört av mig till pappa, så nu vet han om det i alla fall. Det blir nog förmodligen kalas ikväll, hos Emils systerson som fyller sex år.
Emil var hemma på lunchen idag och jag tycker så mycket om det, det känns som att dagen utan honom går lite fortare. Känns inte som jag behöver vara ensam så länge då.
Ska kika på lite mer jobb och kanske skriva lite fler ansökningar idag. Sen blir det nog till att gå ut och gå en promenad, lämna filmerna och sådär. Jag kan bara inte sitta inne hela dagen, solen skiner och det är blå himmel idag och hur länge till det är så, det vet ingen.

Det är omständigheternas tid

15.08

Jag åker inte hem idag, jag vill inte det. Jag behöver minst en natt till i alla fall. Jag känner åker jag hem nu, så kommer jag inte att må så bra. Jag hörde av mig till pappa, med sms då såklart. Och han tjatar till och med dät om jobb och jobb och jobb. Jag är så himla trött på det. Men idag har jag letat, har sökt tre jobb idag. Fast det känns inte som det ens är värt att säga det till pappa, han blir liksom inte nöjd ändå. Han verkar tycka att jag ska få jobb på en stjärnrestaurang med en gång och han tror inte att det är det minsta svårt alls. Han vet inte hur det är. Det är svårt, jag skulle inte säga omöjligt, men det är svårt. Jag gör ju faktiskt mitt bästa, även om han inte tror det. Skit samma med det nu. Han är ju förälder och han bryr sig.
Idag har det för övrigt inte hänt så speciellt mycket. Steg upp sent, jag kände mig inte så jättebra men det känns som att det är tillbaka igen. Emil var hemma på lunchen och det behövde jag verkligen. Sen har jag suttit här, sökt jobben och sådär. Ska kika runt lite till, sen tänkte jag att jag skulle ta en lite promenad.

Ain't no sunshine when he is gone

13.55

Sitter hemma hos Emil igen. Han skickade sms igår och frågade om jag ville komma till borås och sen följa med honom hem. Då kunde jag inte gärna säga nej, han frågade ju, och det händer, (för att vara ärlig inte så ofta). Men han frågade ju. Så nu är jag här. Vi har väl inte gjort så speciellt mycket, men det är skönt.
Pappa blev nog lite arg igår när jag sa att jag skulle åka. Han tycker att jag inte gör någon nytta. At jag inte anstränger mig för att söka jobb, men det gör jag verkligen, jag har sökt en hel massa jobb, känns det som i alla fall. Jag blev arg på honom, hade mest lust att be honom att bara hålla tyst, det går inte fortare för att han tjatar. Jag är så trött på allt jävla tjat. Det är ju inte så att jag inte vill ha jobb, för det vill jag verkligen. Jag känner mig så onödig och massvis överflödig när jag bara går hemma. Jag känner mig liksom inte viktig på något sätt alls. Blir bara nere av det.
Och Emil tjatar inte, det är skönt. Det komemr att ordna sig, det ver jag att det kommer.

Bara lite lagom sådär

Det är fredag idag och jag skulle mest av allt vilja önska mig Emil i helgen. Men det blir förmodligen och förhoppningsvis en ensam hemma helg med syrran. Det blir nog minst lika bra det, men jag saknar fortfarande någon att sova med.
Joahanna, min ven, frågade om jag hade lust att gå ut ikväll och jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag vill ha det. Jag är både sugen på att gå ut och inte sugen på att gå ut. Jag får helt enkelt se lite senare i eftermiddag. Men jag känner för det, tror jag, jag kan ju gå hem när jag känner för det, om jag inte vill vara kvar längre.
Har varit och tränat idag på förmiddagen, det var jobbigt idag, jag tog i så det rikitgt gjorde ont i varenda muskel i hela kroppen. Men det var skönt, något som jag verkligen behövde.

Det är konstigt, men alltid när sommaren övergår så smått till höst, så blir många människor lite sjuka. Kanske är det inbillning. bara för att det börjar gå mot kallare tider. Jag har också känt så.
Idag är det jättefint väder, solen strålar från klarblå himmel, men med en gång som man kommer ut, så känns det att det är något annat i luften, något lite kallare och lite frikskare. Det är ändå ganska skönt, även om sommaren gör sig påmind.

(jag skrev ett brev igår, tre sidor långt, till Emil. Jag har inte bestämt mig för om jag ska skicka det än, jag viker ut hela mitt hjärta i det. Det känns konstigt, för rikitgt så har jag aldrig nånsin gjort innan. Men jag antar att någon gång så måste det kanske göras).

17.44

Jag har fått lite av min inspiratin tillbaka nu. Så nu måste jag gå och skriva av mig. Är sugen på att på att skriva ett brev.

baby you're the right kind of wrong

14.34

Kom hem för ett bra tag sedan, hade körlektion i förmiddags och det gick mycket bättre än förra gången. Jag tror och tycker att jag är hyfsad på att köra bil men det är alltid något att anmärka på. jag förstår ju när hon säger det, men det är saker som är lätta att inte tänka på. Men det är lika pinsamt varenda gång jag gör något som är fel och jag tycker verkligen inte om det. Jag skäms och tänker att det borde jag ju kunna egentligen.

Jag tycker inte om att vara beroende av människor på ett eller annat sätt. Jag har aldrig velat särskilt mycket att folk tycker synd om mig, för än det ensa och än det andra. Men trots det så är jag beroende av människor, bryr mig om vad folk ska tycka om mig, jag är beroende av att känna mig, behövd, viktig och älskad. Fast det är inte något jag vill visa speciellt mycket, det skulle ju vara att vara krävande. (Att prata med Emil och för att sen bara ett par få minuter senare skicka ett sms där det står "jag saknar dig och skulle verkligen behöva dig ikväll" och sedan skicka ett sms till och varför inte ytterligare ett?). Precis sån är jag, och efteråt så känner jag mig jättejobbig. Men jag antar att det har lite med grejen att få bekräftelse på att han verkligen tycker om mig. Det är inte det att mina föräldrar inte tycker om mig för det gör dem, det vet jag. Det handlar nog lite om att när jag gick i grundskolan så var jag aldrig särskilt populär och har aldrig haft en massa vänner. Jag har väl alltid varit lite av en tönt eller mes. Det är jag fortfarande, men nu är jag nöjd med det. Och alla behöver nog bekräftelse då och då, bara att jag kanske behöver det lite mer ibland, eller att jag verkligen visar det.

Septemberkväll

Det regnar ute ikväll och det smattrar sådär mysigt mot rutan. Sitter här och lyssnar på musik, sån musik som ger knottror på armarna. Jag känner mig så fruktansvärt ensam ikväll, hade verkligen behövt Emil ikväll. Det är en sån här outhärdligt lång och ensam kväll.
En sån kväll när jag skulle kunna gråta för nästan vad som helst, när gråten bara sitter där i halsen som en klump och vet inte riktigt var den ska ta vägen alls. Det känns bara jobbigt.
Ska nog gosa in mig i min nyinköpta fleecefilt och kika lite på tv eller läsa min bok.
Natti

19.52

Var som sagt på arbetsintervju idag och det verkade som om han tyckte om mig så vi får se hur det går. Han skulle träffa några fler tjejer. Det var väl inget sånt riktigt wow-jobb, men jag måste ju börja nånstans och jag måste definitivt tjäna pengar. Så det verkar bra. Varannan helg, det passar mig väldigt bra måste jag säga.

Oh, kära nån

13.40

Allt gick väldigt, väldigt fort. Jag ringde om jobbet imorse, men mannen jag skulle prata med var inte där så jag skulle ringa senare. Gick och tränade och det var skönt, fast idag kunde jag inte rikitgt släppa tankarna på allt helt och hållet. Tankarna snurrade och snurrade, det var minst sagt virrigt. När jag kom hem igen så ringde jag med en gång och han svarade och plötlsigt så skulle jag dit och prata med honom klockan 3 i eftermiddag. Med andra ord så kanske jag har ett jobb. Spännande känns det, extremt spännande. Jag vill så gärna vara rätt person.
Men än är jag inte nervös, jo okej, det känns lite i magen.

Ska alldeles snart bege mig till tåget. Hoppas nu, jag håller alla tummar jag har.

12.21

Nu var det gjort, den arbetsansökan var nu inskickad och jag kan bara vänta och hoppas på det bästa. Eller hoppas att dem ens hör av sig. Jag söker allt jag kan nu och känner jag att det inte funkar sen om jag får ett jobb så är det väl bara att säga upp sig och hitta något nytt. Men jag lovar att ge allt ett seriöst försök.
jag behöver verkligen något att göra på dagarna nu.

Det skulle vart du

11.40

Kom hem från Emil igår och det var, jag vet inte riktigt. Väldigt nedstämt, det känns alltid så tråkigt att åka därifrån, jag hör liksom hemma hos honom på något sätt. Ett sätt som jag inte rikitgt kan förklara i ord, det bara känns så.
Jag var hemma vid 22 igår skulle varit hemma tidigare om det inte hade varit för att tåget från Gnosjö var försenat (men varenda gång jag ska åka därifrån så hoppas jag så innerligt att bussen/tåget inte ska komma, för jag vill tillbaka hem till honom igen). Så jag kom hem och allt släppte lite när jag kom hem, fick en stor kram av syrran. Pappa sa till mig att han hade hittat ett jobb som jag kunde söka och sen att jag kanske till och med hade fått ett jobb. Jag skulle ringa på onsdag. Åt lite kvällsmat, gick och gjorde mig iordning och allt sånt, tjatade lite på syrran om att sluta prata i telefon, för jag behövde den. Ringde Emil och då var det mycket senare än vad jag hade tänkt mig från början. Vi pratade lite grann, sa godnatt och allt sånt. Sen kändes det väldigt nedstämt och det tog ett väldigt bra tag innan jag somnade. Det kändes så fruktansvärt ensamt, jag gillar inte att sova själv. Men jag somnade till slut ändå.
Idag ska jag skriva en arbetsansökan och sen tänkte jag försöka få tag på min mamma och träffa henne ett tag, det hade varit trevligt. Sedan har jag inga andra planer alls. Vi får väl se hur dagen artar sig.

Just take my hand and hold it tight

13.39

Sitter hemma hos Emil, jag ville inte åka hem igår. Jag gillar nämligen inte söndagar, det blir liksom inte en hel dag tillsammans då. Emil är på jobbet och jag sitter här, försöker göra lite nytta, söka lite jobb. Men jag är inte orolig längre, det hjälper ju inte att oroa sig. Jag känner bara att jag behöver något att göra, jag blir så rastlös av att bara gå hemma.
Jag ska för övrigt åka hem idag, jag vill inte, men jag har inte så mycket val faktiskt. Han ska jobba borta. Jag hoppas så himla mycket på det där jobbet i Gislaved, jag vill så gärna ha det. För jag vill så gärna alltid vara med Emil. Men jag blir störd på att folk inte hör av sig alls. Så jag fortsätter helt enkelt att söka jobb, men för att vara ärlig så blir det mest i Göteborg. Det är så svårt här nere och det är störande. Men jag antar att det ordnar sig, det måste ordna sig. Men det funkar inte på arbetsförmedlingen, det ger liksom ingen som helst hjälp.
Håller på att fixa så att jag kan ta mig hem idag, bussarna går ju inte riktigt som jag vill att dem ska göra och Emil måste ju kunna köra mig till bussen. Så det får nog bli tåget, nackdelen då är att om jag tar tåget så måste jag köpa biljett på tåget och då kostar det mer än vad det burkar göra. Och jag är ju som sagt inte miljonär.
Men jag ska ringa och höra vad jag kan köpa biljetten innan.
Sen ska jag lägga mig och titta på film, det känns inte så lockande att gå ut nämligen. Det blir fimen "Att göra en pudel" låter ju lite sjukt men vi får se.

Ljudet av ett annat hjärta

14.11

Jag är hemma hos Emil igen och det känns som att jag nästan är här lika ofta som hemma. Men det är ingen som säger något, och gjorde dem det så skulle jag nog faktiskt inte bry mig. Jag trivs så mycket med att vara här och jag kan ju passa på mycket nu när jag ändå inte har något jobb. Och jobb kan jag lika gärna söka här. Jag är nyfiken över hur det går med jobebt jag sökte i Gislaved, jag hoppas verkligen på det. Det hade varit så himla roligt.
Inatt sov jag med Emil, låg på hans arm. Jag sov oroligt, vände mig fram och tillbaka. Men det kändes tryggt, han var nära precis hela tiden. Och jag tycker så mycket om att sova med honom. Har gjort det så ofta nu att det känns jobbigt att sova själv. Trots att sängen hemma bara är 90 centimeter bred.
Sitter här nu, söker lite jobb. Men det känns som att jag inte har någotn som helst motivation alls. Det känns som att alla bara tjatar. Men det går ju inte fortare för att dem gör det heller. Det hänger ju egentligen bara på mig. Pratade med min mamma häromdagen och hon sa, men du kan väl gå runt och knacka på. Men jag känner mig inte tillräckligt säker i mig själv och ibland slår det mig att jag faktiskt inte kan något, att jag inte är bra på något. Men någonstans vet jag att jag är bra ändå, jag måste bara ta tag i det och gräva fram det. Det känns bara lite svårt ibland. Som sagt folk bara tjatar men det känns inte riktigt som att någon tror på mig. Jag vet att min mamma tror på mig och det är skönt.

Det är kallt här och jag tror kanske att jag håller på att dra på mig en lite förkylning. Jag har något lite molnande bakom pannbenet, en pågående huvudvärk. Jag vill inte bli sjuk, det går bara inte. Vill att den här helgen ska bli så bra.
Emil sa åt mig att komma på något som jag ville göra i helgen, idag när han var hemma på lunch. Men jag kan verkligen inte komma på något alls.
Ska skriva en ansökan nu och sen ska jag lägga mig och titta på film. Jag känner inte för något annat, inte ens för att gå ut.

Jag faller bara ibland nu

20.40

Dagen har varit väldigt bra. Har inte behövt oroa mig för att inte få tiden att gå. men jag antar att jag sover för länge på dagrna, jag borde försöka skärpa mig på den biten, så jag hinner med lite mer på dagen. Men var i alla fall och fikade med Mia idag och vi diskuterade livet och kärlek. Om att offra sig och att inte göra det. Det var mycket hit och dit, och det blir inte bättre för att man pratar om det. Det är lika förbannat förvirrat ändå. Sen så lagade middag när jag kom hem, flygande Jakob. Och jag hade nästan glömt bort hur mycket jag egentligen gillar att stå i köket och laga mat.
har för övrigt hemsk träningsvärk i armarna, men det är ändå skönt. Då vet jag att jag har gjort något. Och jag är så sugen på att gå å träna igen. Ska gå och träna morgonen innan jag åker till Emil. Det blir nog förmodligen på torsdag, men jag hoppas på imorn. Men jag tänker inte säga något, vill inte vara till besvär.

To keep me from getting to you

14.57

Det är tråkigt, jag tycker inte om att vara ensam hemma längre, det har varit för mycket så nu. Det kliar i benen och jag vill göra något, helst av allt skulle jag vilja åka till Emil. Men jag får nog hejda mig lite, ska fika med en vän imorn och jag måste nog höra mig för lite. dessutom så vill jag inte vara till besvär hemma hos honom. För jag kan ju lika gärna söka jobb därifrån. Jag ska i alla fall ner till helgen i vilket fall, han kan inte komma hit och jag vägrar att vara ensam hemma igen.
Har för övrigt varit på arbetsförmedlingen idag på förmiddagen (och jag kände mig gammal, på nåt oförklarligt sätt), ska på ett till möte i september. Har dammsugit på mitt och syrrans rum. Ringde körksolan för att beställa lite lektioner.
Har tänkt att jag skulle chansa på att söka ett jobb i Gislaved, jag skulle ju alltid kunna bo hos Emil. Han har sagt att jag få, men jag ska fråga igen. Jag måste ju helt enkelt ha ett jobb, å det helt nu, med en gång.

Helgen var jag i Verberg med familjen och våran husvagn och hade det jätte bra. Badade i havet i fredags, å det blir nog kanske sista doppet för den här säsongen. På lördagen var det kräftskiva, det regnade dock väldigt mycket, (men med partytält så går allt). Det var roligt, jag och syrran var inne i stan några gånger, köpte en ny mobiltelefon bland annat.

Inspiration, tack

18.40

Sitter här och lyssnar på musik, söker jobb och läser dikter om vartannat. Jag saknar min inspiration, jag vill skriva fina dikter med vackert innehåll. Men det tar liksom stopp, innan jag ens har börjat.
Jag är rastlös, jag behöver något att göra. Skulle vilja gå ut och ta en promenad men en förutsättning är väl att jag kan gå ordentligt. Jag vill ha någon att vara med, någon att prata med. Sedan är jag extremt godissugen. Men jag kan inte äta godis, för jag vill inte bli tjock, nu när jag inte ens tränar.
Jag söker jobb, men ingen hör av sig och han som jag redan har träffat han hör inte av sig. Men jag vet inte ens om jag har lust att bara jobba kvällar. Det känns som att jag skulle förstöra för mig och Emil, och det vill jag minst av allt.
I helgen, jag vill hemskt gärna träffa Emil, men jag kan inte rikitgt med att be om att han ska komma hit. För jag antar att han vill göra andra saker med, träffa kompisar och så. Tänkte kanske fråga om han har lust att komma ner en sväng till Varberg, men kan kanske inte riktigt med det heller. Men jag vill inte heller åka ner, för jag hatar att åka den där förbannade vägen, den känns så lång och det är bara skog (och det har inget med Emil att jag inte vill åka ner, utan det handlar endast om vägen och bussen). Jag skulle jätte gärna träffa honom varje helg, men båda har väl kompisar som dem vill träffa.
Skulle gärna bo ihop med honom också och det är jag som är mest flyttbar, med tanke på att jag inte har ett jobb än, utan kan söka jobb precis var jag vill. Han vill inte flytta (och jag förstår honom, han har ett bra jobb och han trivs). Medan jag kan söka, nackdelen är att det inte finns några jobb därnere, inte sådana som jag vill ha i alla fall. Därför kan jag inte heller flytta, och vi har liksom inte råd att flytta hemifrån, då måste båda ha fast jobb, det tycker jag, för att ha råd.
Alla dessa tankar, jag tror jag blir galen.

I had a demon in my head

16.13

Det blev en kvällspromenad med Johanna igår, jag hoppade dock fram på mina kryckor. Vi gick upp till våran gamla skolgård (och det är inte annat än att jag känner mig lite gammal ibland, känns som alla börjar skolan igen, men inte jag). Vi satte oss på trappan och det blev det vanliga pratet om den så kallade manliga stoltheten. Att så fort jag ska göra något som jag tycker kan vara roligt, så blir killen i fråga plötsligt väldigt kort. Men sen är det en annan sak när han ska göra något, då kan jag i alla fall hålla med och vara glad för hans skull. Det har väl något med manligheten att göra antar jag och det är nog bara att leva med.

Idag har jag träffat Lina en sväng, skulle hämta min påse som har stått hos henne sen studenten, vilket är 3 månader. Det blev i alla fall bestämt att vi skulle ta en fika imorn. Vi hade så mycket att prata om, så det känns som om det kommer att bli en bra dag imorn.
Går inte heller så mycket på kryckor nu, jag haltar fram istället. Men det är bättre för jag har så ont i händer och armar. Men foten är fortfarande svullen och en hel del blå.

Sedan har jag tänkt om och det blir förmodligen en tur ner till Varberg i helgen, till husvagnen. Det skulle tydligen vara kräftskiva och det är alltid trevligt. Jag har dessutom inget annat bestämt heller. Och jag vill inte vara ensam hemma en helg till och jag ska inte ner till Emil.

Vad du anförtror åt mig,ska jag anförtro åt dig

Jag har börjat lyssna ganska mycket på Winnerbäck igen, kanske beror på att hösten närmar sig. Jag skulle tro att det beror på det. Winnerbäck är lite mer höstmusik.

För övrigt har jag fortfarande en del ont i foten, den har blivit ganska så blå nu. Men jag kan i alla fall gå på tån nu, vilket kanske inte är så bra ändå, för det orsakar kramp i muskeln på utsidan av smalbenet. Det gör ont, kan meddelas. Det är inte så jobbigt att ha ont i foten, det som stör är att allt tar så himla lång tid bara.

Har varit uppe hos mamma idag, bakat en äppelpaj som vi sedan mumsade på i trädgården, innan regnet kom. Vi pratade om allt och inget. Diskuterade stälelt som jag provjobbat på. Att han chefen där aldrig behagar att höra av sig. Utan jag ringer å sen så säger han att han ringer upp. Jag får inga klara besked och det är jobbigt. Jag blir störd på att vänta. Så jag sa att jag ger det nåt försök till och jag tänker be om klara besked. Det var även det som orskade att min pappa blev lite arg på mig idag. Han sa att jag inte kan be om det, jag har inget att säga till om, för jag har inget jobb. Men det är orättvist, jag vill ha klara besked. Så nu pratar jag inte med pappa om jobb och jag tänker fortsätta söka.

Ska ut med Johanna en sväng nu, lite frisk luft.

Förbannar mig själv.

Det är måndag idag, är fortfarande hemma hos Emil. Först var det tänkt att jag skulle åka hem igår, men fick dra till med en lite vitlögn så kunde jag stanna tills idag. Hörde av mig till pappa och sa det, och det var okej.
Gårdagen var väl inte så mycket, regnade mest hela dagen. Men så blev jag alltför rastlös, Emil satt framför datan och jag hade inget att göra. Att läsa roade mig inte så mycket. Så jag bestämde helt enkelt att vi skulle gå ut och vi tog med oss hundarna, vi gick en sväng bort på en lång väg, med skog på båda sidor.
Emil hittade mycket lingon på ett ställe och hoppade över diket, så skulle jag göra samma sak. Men jag hamnade väldigt snett, (trampade förmodligen på en grästuva som sedan vek sig och min fot också). Så jag svor, grät och höll mig krampaktigt i Emil. Jag tänkte förstås att det är inte så farligt, jag kan gå tillbaka själv. Tills jag fick svimmningskänslor och var tvungen att sätta mig ner. Så Emil ringde sin mamma som fick komma och hämta oss. Hela vägen i bilen flimmrade det svart framför mina ögon och jag hörde lite halvdant. Väl hemma hos Emil så steg jag ur bilen och höll mig i Emil och sen så minns jag bara att jag låg på den blöta asfalten.
Vi kom in och jag la mig i soffan och Emil höll en ispåse på min fot (och det var längesen jag hade så förbannat ont nånstans). Emils mamma ringde till sjukhuset och jag fick åka dit. Det gick ganska så fort ändå, in till undersökningsrum och sen i väg till röntgen (och jag fick åka rullstol). Men som tur var, så avr det inget brutet, bara en ordentlig stukning, det är väl ledbandet som spökar igen, har nämligen gjort samma sak en gång innan, men det var ett par år sedan.
Så nu hoppar jag på kryckor och det är inte vidare kul, känner mig lite handikappad. Och det där med jobbet känns inte sådär jättelovande nu. Men jag ska ringa till honom igen, jag kan inte bara låta det passera.

Men det är i alla fall tid att åka hem idag, pappa har lovat att komma och hämta mig, det är lite svårt med kryckor och en stor väska.