I got a reason to cry

19.31

Dagen har varit bättre än jag trodde att den skulle bli. Med tanke på att jag hade ångest igår kväll för att behöva gå dit idag och ta en massa skit. Men jag fick inte höra så mycket idag och det är jag glad för. Jag hade inte pallat med det alls idag, jag hade förmodligen börjat gråta och det vill jag helst slippa. Och om jag ska göra det, så kan jag göra det hemma.
Så det gick bra idag, klart hon hade några småsaker att anmärka på, men jag har lärt mig att liksom koppla bort en del. Och inte ta åt mig alldeles för mycket. Sen fick jag lite beröm med, hon tyckte att jag hade blivit bättre med att tänka själv, hur och när jag ska göra saker. Vi var ju inte därifrån enligt schemat, två timamr övertid idag med. Men å andra sidan så fick jag allt gjort tills imorn. Så har jag inte det som hänger över mig, när jag går in halv sju imorn morgon.
I söndags och igår, så var jag helt säker på att jag ville byta jobb. Men idag kändes det inte riktigt så längre. Men det ligger och gnager, hela tiden. Jag funderar nu på att ge det ett tag till och blir det inte bättre, ja då för jag göra något åt saken.
Igår så började jag göra något åt saken, jag ringde till facket på morgonen och fick bekräftat att man inte får jobba så mycket som jag gör. Och att man ska ha övertidsersättning för varenda timme man gör övertid (vilket jag inte trodde gällde oss som jobbade där). Jag är så naiv och vill verkligen tro gott om alla och vara varenda jävel till lags hela tiden. Så mycket att jag nästan inte ens vågar säga ifrån.

Sedan har det inte hänt nåt mer sen jag kom hem,men det var inte så att jag försökte göra något åt det heller. Ringde Angelica en sväng och kollade av med henne. Har ätit middag, första gången jag åt sen sex imorse, när jag tog mig en macka påväg till jobbet.
Ska kanske äta lite mer igen, är så fruktansvärt godissugen idag, jag förstår det inte. Sedan ringa Emil en stund och sen är den här dagen finito för mig.

Nu börjar det kännas jättemycket. Att jag inte har träffat min älsklings Emil på länge men också att det faktiskt börjar närma sig nu igen. Vilket jag är så lättade över. Jag längtar så otroligt mycket, och det kommer på kvällen, när jag inte gör så mycket.
Jag vill att vi ska bo tillsammans och sova tillsammans varje natt. Just nu fyller jag sängen med, gosedjur, kuddar, täcken och filtar. Men jag vill ha min älskling varma och mjuka kropp.
Jag saknar så fruktansvärt, bara för att jag vet att det dröjer över en vecka tills vi ses.