tisdag, augusti 29, 2006

Jag faller bara ibland nu

20.40

Dagen har varit väldigt bra. Har inte behövt oroa mig för att inte få tiden att gå. men jag antar att jag sover för länge på dagrna, jag borde försöka skärpa mig på den biten, så jag hinner med lite mer på dagen. Men var i alla fall och fikade med Mia idag och vi diskuterade livet och kärlek. Om att offra sig och att inte göra det. Det var mycket hit och dit, och det blir inte bättre för att man pratar om det. Det är lika förbannat förvirrat ändå. Sen så lagade middag när jag kom hem, flygande Jakob. Och jag hade nästan glömt bort hur mycket jag egentligen gillar att stå i köket och laga mat.
har för övrigt hemsk träningsvärk i armarna, men det är ändå skönt. Då vet jag att jag har gjort något. Och jag är så sugen på att gå å träna igen. Ska gå och träna morgonen innan jag åker till Emil. Det blir nog förmodligen på torsdag, men jag hoppas på imorn. Men jag tänker inte säga något, vill inte vara till besvär.

måndag, augusti 28, 2006

To keep me from getting to you

14.57

Det är tråkigt, jag tycker inte om att vara ensam hemma längre, det har varit för mycket så nu. Det kliar i benen och jag vill göra något, helst av allt skulle jag vilja åka till Emil. Men jag får nog hejda mig lite, ska fika med en vän imorn och jag måste nog höra mig för lite. dessutom så vill jag inte vara till besvär hemma hos honom. För jag kan ju lika gärna söka jobb därifrån. Jag ska i alla fall ner till helgen i vilket fall, han kan inte komma hit och jag vägrar att vara ensam hemma igen.
Har för övrigt varit på arbetsförmedlingen idag på förmiddagen (och jag kände mig gammal, på nåt oförklarligt sätt), ska på ett till möte i september. Har dammsugit på mitt och syrrans rum. Ringde körksolan för att beställa lite lektioner.
Har tänkt att jag skulle chansa på att söka ett jobb i Gislaved, jag skulle ju alltid kunna bo hos Emil. Han har sagt att jag få, men jag ska fråga igen. Jag måste ju helt enkelt ha ett jobb, å det helt nu, med en gång.

Helgen var jag i Verberg med familjen och våran husvagn och hade det jätte bra. Badade i havet i fredags, å det blir nog kanske sista doppet för den här säsongen. På lördagen var det kräftskiva, det regnade dock väldigt mycket, (men med partytält så går allt). Det var roligt, jag och syrran var inne i stan några gånger, köpte en ny mobiltelefon bland annat.

onsdag, augusti 23, 2006

Inspiration, tack

18.40

Sitter här och lyssnar på musik, söker jobb och läser dikter om vartannat. Jag saknar min inspiration, jag vill skriva fina dikter med vackert innehåll. Men det tar liksom stopp, innan jag ens har börjat.
Jag är rastlös, jag behöver något att göra. Skulle vilja gå ut och ta en promenad men en förutsättning är väl att jag kan gå ordentligt. Jag vill ha någon att vara med, någon att prata med. Sedan är jag extremt godissugen. Men jag kan inte äta godis, för jag vill inte bli tjock, nu när jag inte ens tränar.
Jag söker jobb, men ingen hör av sig och han som jag redan har träffat han hör inte av sig. Men jag vet inte ens om jag har lust att bara jobba kvällar. Det känns som att jag skulle förstöra för mig och Emil, och det vill jag minst av allt.
I helgen, jag vill hemskt gärna träffa Emil, men jag kan inte rikitgt med att be om att han ska komma hit. För jag antar att han vill göra andra saker med, träffa kompisar och så. Tänkte kanske fråga om han har lust att komma ner en sväng till Varberg, men kan kanske inte riktigt med det heller. Men jag vill inte heller åka ner, för jag hatar att åka den där förbannade vägen, den känns så lång och det är bara skog (och det har inget med Emil att jag inte vill åka ner, utan det handlar endast om vägen och bussen). Jag skulle jätte gärna träffa honom varje helg, men båda har väl kompisar som dem vill träffa.
Skulle gärna bo ihop med honom också och det är jag som är mest flyttbar, med tanke på att jag inte har ett jobb än, utan kan söka jobb precis var jag vill. Han vill inte flytta (och jag förstår honom, han har ett bra jobb och han trivs). Medan jag kan söka, nackdelen är att det inte finns några jobb därnere, inte sådana som jag vill ha i alla fall. Därför kan jag inte heller flytta, och vi har liksom inte råd att flytta hemifrån, då måste båda ha fast jobb, det tycker jag, för att ha råd.
Alla dessa tankar, jag tror jag blir galen.

I had a demon in my head

16.13

Det blev en kvällspromenad med Johanna igår, jag hoppade dock fram på mina kryckor. Vi gick upp till våran gamla skolgård (och det är inte annat än att jag känner mig lite gammal ibland, känns som alla börjar skolan igen, men inte jag). Vi satte oss på trappan och det blev det vanliga pratet om den så kallade manliga stoltheten. Att så fort jag ska göra något som jag tycker kan vara roligt, så blir killen i fråga plötsligt väldigt kort. Men sen är det en annan sak när han ska göra något, då kan jag i alla fall hålla med och vara glad för hans skull. Det har väl något med manligheten att göra antar jag och det är nog bara att leva med.

Idag har jag träffat Lina en sväng, skulle hämta min påse som har stått hos henne sen studenten, vilket är 3 månader. Det blev i alla fall bestämt att vi skulle ta en fika imorn. Vi hade så mycket att prata om, så det känns som om det kommer att bli en bra dag imorn.
Går inte heller så mycket på kryckor nu, jag haltar fram istället. Men det är bättre för jag har så ont i händer och armar. Men foten är fortfarande svullen och en hel del blå.

Sedan har jag tänkt om och det blir förmodligen en tur ner till Varberg i helgen, till husvagnen. Det skulle tydligen vara kräftskiva och det är alltid trevligt. Jag har dessutom inget annat bestämt heller. Och jag vill inte vara ensam hemma en helg till och jag ska inte ner till Emil.

tisdag, augusti 22, 2006

Vad du anförtror åt mig,ska jag anförtro åt dig

Jag har börjat lyssna ganska mycket på Winnerbäck igen, kanske beror på att hösten närmar sig. Jag skulle tro att det beror på det. Winnerbäck är lite mer höstmusik.

För övrigt har jag fortfarande en del ont i foten, den har blivit ganska så blå nu. Men jag kan i alla fall gå på tån nu, vilket kanske inte är så bra ändå, för det orsakar kramp i muskeln på utsidan av smalbenet. Det gör ont, kan meddelas. Det är inte så jobbigt att ha ont i foten, det som stör är att allt tar så himla lång tid bara.

Har varit uppe hos mamma idag, bakat en äppelpaj som vi sedan mumsade på i trädgården, innan regnet kom. Vi pratade om allt och inget. Diskuterade stälelt som jag provjobbat på. Att han chefen där aldrig behagar att höra av sig. Utan jag ringer å sen så säger han att han ringer upp. Jag får inga klara besked och det är jobbigt. Jag blir störd på att vänta. Så jag sa att jag ger det nåt försök till och jag tänker be om klara besked. Det var även det som orskade att min pappa blev lite arg på mig idag. Han sa att jag inte kan be om det, jag har inget att säga till om, för jag har inget jobb. Men det är orättvist, jag vill ha klara besked. Så nu pratar jag inte med pappa om jobb och jag tänker fortsätta söka.

Ska ut med Johanna en sväng nu, lite frisk luft.

måndag, augusti 21, 2006

Förbannar mig själv.

Det är måndag idag, är fortfarande hemma hos Emil. Först var det tänkt att jag skulle åka hem igår, men fick dra till med en lite vitlögn så kunde jag stanna tills idag. Hörde av mig till pappa och sa det, och det var okej.
Gårdagen var väl inte så mycket, regnade mest hela dagen. Men så blev jag alltför rastlös, Emil satt framför datan och jag hade inget att göra. Att läsa roade mig inte så mycket. Så jag bestämde helt enkelt att vi skulle gå ut och vi tog med oss hundarna, vi gick en sväng bort på en lång väg, med skog på båda sidor.
Emil hittade mycket lingon på ett ställe och hoppade över diket, så skulle jag göra samma sak. Men jag hamnade väldigt snett, (trampade förmodligen på en grästuva som sedan vek sig och min fot också). Så jag svor, grät och höll mig krampaktigt i Emil. Jag tänkte förstås att det är inte så farligt, jag kan gå tillbaka själv. Tills jag fick svimmningskänslor och var tvungen att sätta mig ner. Så Emil ringde sin mamma som fick komma och hämta oss. Hela vägen i bilen flimmrade det svart framför mina ögon och jag hörde lite halvdant. Väl hemma hos Emil så steg jag ur bilen och höll mig i Emil och sen så minns jag bara att jag låg på den blöta asfalten.
Vi kom in och jag la mig i soffan och Emil höll en ispåse på min fot (och det var längesen jag hade så förbannat ont nånstans). Emils mamma ringde till sjukhuset och jag fick åka dit. Det gick ganska så fort ändå, in till undersökningsrum och sen i väg till röntgen (och jag fick åka rullstol). Men som tur var, så avr det inget brutet, bara en ordentlig stukning, det är väl ledbandet som spökar igen, har nämligen gjort samma sak en gång innan, men det var ett par år sedan.
Så nu hoppar jag på kryckor och det är inte vidare kul, känner mig lite handikappad. Och det där med jobbet känns inte sådär jättelovande nu. Men jag ska ringa till honom igen, jag kan inte bara låta det passera.

Men det är i alla fall tid att åka hem idag, pappa har lovat att komma och hämta mig, det är lite svårt med kryckor och en stor väska.

fredag, augusti 18, 2006

Någon slags verklighet

Fredag idag, redan skulle jag vilja säga, det går fort, trots att jag är ensam hemma hela dagarna. Har inte gjort något alls idag, gick int upp förrän sent. Ringde chefen där jag provjobbade och jag vet inte, men det lät som om jag faktiskt hade en chans. Jag skulle höra av mig igen när jag kom hem, förmodligen på måndag, så skulle vi ses igen. Jag är nöjd med mig själv, nu vet jag att jag kan och att det faktiskt finns folk som är intresserade. Och pappa behöver inte tjata så himla mycket. Pratade faktiskt med honom idag också och han verkade väldigt nöjd och det känns bra.

Helgen vet jag inte hur den blir, (men Emil jobbar imorn och det känns inte så kul, men jag hoppas det är på morgonen så att jag kan sova, och inte så länge). Sedan hoppas jag att vi kan hitta på något mysigt, tänkte kanske föreslå att vi kunde åka till Varberg om vädret blir okej. Eller kanske något annat mysigt.

Jag har funderat på en sak, det är konstigt att man klagar trots att man har det man behöver. Att känna sig älskad, ha vänner, familj, hus och mat. Och ändå klagar man. För det finns alltid något som man vill ha. Ett par snygga underkläder, ny mobiltelefon och dem där extremt snygga jeansen. Jag antar att man är sakoman (ett eget påhittat ord), trots att man faktiskt inte vill.

Klockan är snart fyra och jag får hem min älskling, äntligen.

torsdag, augusti 17, 2006

Solig onsdag i mitten av augusti

Sitter hemma hos min älskling, och för tillfället väntar jag mest på att han ska komma hem från jobbet. Men dagen har ändå gått hyfsat fort. Emil gick till jobbet, tidigt, jag låg kvar och sov till tio ungefär och småslumrade till elva. Gick upp, klädde på mig jeans och gick upp och åt frukost och släppte ut hundarna. En titt på termometern, och jag kände att jag var tvungen att byta till shorts istället. Sen fick det bli en snabb promenad, och det var mycket varmare än jag trodde (extremt klibbigt och svettigt var nog mer rätt ord). Med musik i öronen och snarare hoppade fram än gick ordentligt, å jag fick nog en del konstiga blickar. jag kom tillbaka och tog mig en välbehövlig dusch. Sedan har jag legat i soffan på glasverandan och läst och bara njutit av värmen.

Igår förresten, det blev väldigt snabbt bestämt att jag skulle åka hit ner. Jag fick inget ordentligt svar, så då tog jag allt i mina egna händer, så fick det bli som det blev. Och det blev ju helt bra. Jag var nog trots allt saknad ändå. Manlig stolthet.. hah.

Dagen igår innan jag skulle åka spenderades i alla fall på ett väldigt bra sätt. På sånt som jag gillar att göra. Innan dess så ringde jag pappa och sa att jag skulle åka, trodde att han skulle tycka det var en dålig idé, med tanke på jobbet. Men han sa bara att jag skulle komma ihåg att ringa dit på fredag och sen att jag skulle ha det så bra. Jag behövde inte ens böna och be.
Jag tillbringade tiden innan bussen gick med att fika med Johanna, på det sötaste cafét jag varit på någon gång (Café Villekulla, hus mysigt som helst, man får välja thé själv och vilka möbler dem hade, och jag har aldrig innan blivit kär i en toalett). Jag och Johanna parkerade våra rumpr i två halvt nerslitna fåtöljer och vägen dit var svår, det var ett konststycke att ta sig dit utan att spilla ut allt thé. Så när vi väl hade satt oss så lyckades jag med att stöta till bordet så att det kom thé på halva bordet. Vi satt och pratade om allt ett tag, vi är tjogo och livet har nästan bara börjat och det finns så mycket vi vill göra. Och manlig stolthet är ett hett samtalsämne nu, för det borde inte få finnas.
Så åkte vi tillbaka med bussen till stationen och vi lämnade varandra och jag hade ett lyckligt leende i ansiktet. Satte mig på bussen, men har aldrig haft en sån vidrig bussres innan, jag mådde illa konstant, i skulle jag tro 3 timmar. Och på det tänkte jag alldeles för mycket, "han kanske inte vill att jag ska komma", bland annat. Men det gick ju bra.

Och nu blev jag helt varm i hela kroppen, älsklingen har kommit hem, äntligen.

tisdag, augusti 15, 2006

Farfars palt

Efter en alldelses för lång tid med försök att ringa mamma och hitta på något att göra, så bestämde jag mig för att ta en sväng upp till farmor och farfar. Gick hemifrån och tänkte, skit i paraplyet, det är ju uppehåll. Men tji fick jag för det, för när jag kommit lite mer än halvvägs så var det som att himlen öppnade sig. Stod under ett träd ett tag, men insåg snart att jag hade fått stå där väldigt länge innan regnet skulle avta. Så jag bestämde mig för att springa. Jag kunde ju inte bli annat än blöt. Jag sprang och blev glatt omhändertagen hos farmor och farfar, genomblöt som jag var. Fick torra kläder och lite fika med thé och macka. Sedan skulle jag och farfar laga palt, så kom pappa också. Sen körde jag hem med bilen. Och nu sitter jag här hos Johanna och har det trevligt, pratar lite skit som vanligt. Det är så tur att jag har henne, hur skulle jag annars stå ut.

Fingertoppskärlek inatt

Provjobbade igår, och var inte hemma förrän halv 1. Så igår hade jag inte klart vad jag ville göra alls. Hade han frågat om jag avr intresserad igår, så hade jag förmodligen sagt nej. För jag var trött och ville bara hem och sova. Jag lovade att ringa idag och jag tänker säga att jag är intresserad, för jag har bestämt mig för att göra ett seriöst försök i alla fall. Funkar det inte så gör det inte det. Men jag vill och vet att jag kan lära mig nya saker. Fast jag vill inte jobba jämt.
Jag vaknade idag, klockan 12, mycket senare än vanligt. Åt frukost, pratade lite med pappa och så.
Måste göra något idag, jag får abstinens besvär. Jga blir rastlös och vill gå ut.

måndag, augusti 14, 2006

1 timme kvar

13.56

Om en timme gäller det och jag är nervös, jätte nervös. Jag har gråtti hur mycket som helst, funderar över om jag gör rätt och om det är det här jag verkligen vill. Men jag tänker ge det ett försök i varje fall.
Nu gäller det, andas och göra mitt bästa. Så går allt bra.

Tokigt nervös

Vaknade halv åtta idag av klockan som ringde. Hade inte behövt stiga upp just då, men jag kunde inte ligga kvar. Åt en halvdan frukost, men jag försökte verkligen få ner något, det gick trögt. Iväg till körskolan i regnvädret. Men det slutade regna och mestadelen av körlektionen gick bra, och jag är nöjd.
Men nu är jag så nervös så jag håller på att gå åt, vet inte rikitgt vart jag ska ta vägen och jag behöver stöd. Provjobba idag ju och jag hoppas så innerligt att det går bra. Men hör och häpna, ändå inte. För det handlar fortfarande om Emil och han är faktiskt viktigast av alla.

Måste snart försöka få i mig lite mat igen, jag kan inte bara leva på frukosten sen klockan åtta. Sen ska jag släga iväg några sms och så vidare.

söndag, augusti 13, 2006

Regnpromenad

17.52

Det regnade fortfarande när jag bestämde mig för att gå ut. Syrran och hennes pojkvän låg och ligger fortfarande och sover i soffan. Jag gick en sväng och det regnade, men inte hela världen, det var skönt. Sedan tog jag svängen förbi affären för att handla lite förnödenheter, mat med andra ord.

Jag är så arg och sjukt trött på killar, killar som inte tycks fatta någonting. Och jag är trött på att vara ensam jämt. Jag vill ju vara med Emil, men sen så gör jag ju inget för att det ska bli bättre. Så då blir jag arg på mig själv. Jag ska sluta tänka. Och jag är trött på alla par som står och pussas runt om och överallt (men det är bara för att jag inte har någon att pussas med, jag är helt enkelt avundsjuk).
Men allt börjar kännas bättre nu.

Hemska tankar

13.58

Jag hade hemska tankar om att sluta älska och vara älskad, jobb och ingen Emil. Nu är det inte lika illa, men det känns lite, jag tänker på det för mycket.
Det var en trevlig kväll tillsammans med Mia igår, lite väl regnigt, men det gjorde inte så mycket. Och vi åkte hem tidigt för vi var fortfarande rätt slut efter fredagens festande. Sen blev det nudlar i vardagsrummet tillsammans med syrran och hennes pojkvän. Framför 1984 år melodifestival. Sedan blev det American Beauty, som är en film som jag gillar en hel del. Så ringde jag till Emil och vi pratade en stund och jag kan ju inte skryta med att han verkade så särskilt glad. Kan bero på det jag sa om jobbet, bara kvällar? Vi la på och jag kunde itne hålla mig från att skicka två sms, men jag är faktiskt rädd, det brukar inte hända, jag vet inte riktigt vad det är med mig, det är något.
jag vill inte att det ska vara så, men efter att Johanna gjorde slut så verkar det så uppenbart att man faktiskt kan sluta älska någon. Jag har aldrig innan ens tänkt tanken att det skulle vara så. Men jag älskar Emil och jag tror verkligen att vi ska vara tillsammans alltid och jämt. Vi passa ju så bra ihop.
Jag kanske helt enkelt bara måste sluta fundera så mycket över det som jag inte kan rå över på något sätt alls. Finna mig i att jag inte kan bestämma över allt.

Så klockan är redan två och jag har itne gjort något alls idag, vet inte ens vad jag ska göra. Funderar på farmor och farfar, men vet inte riktigt. Måste handla mjölk.
sen så är det körlektion och provjobba imorn och än är jag inte nervös men jag förmodar att det kommer. Måste sova tidigt ikväll.

Jag hatar, hatar, hatar så jävla mycket. Varför kan han inte bara förstå, å jag vill inte vara elak, jag klarar inte rikitgt det. men han måste sluta, jag funderar på att bara skita i det. Jag vill inte vara med om det, det funkar ju liksom inte alls. Vem som helst skulle fatta, utom han, jag blir knäpp tror jag.

lördag, augusti 12, 2006

Regntunga moln och lite för lite sol

Jag antar att jag mår som jag förtjänar idag, men det är inte så dåligt faktiskt, det är rätt okej. Men det känns att jag var ute igår kväll.
Först tack Johanna för att du finns och att jag fick sova med dig inatt, det var väldigt välbehövligt.
Kvällen igår var helt extremt roligt, vad jag har längtat efter att det ska vara vi fyra som går ut igen. Förfesten var precis som den brukar, och jag skulle inte ens tro att någon annan skulle vilja vara med på den.. (dricka vodka ur naveln på någon annan). Och vi skrattade så vi grät, låg halvt över köksbordet. och tre av oss hoppade studsmatta tillsammans, när vi redan hade druckit lite, mindre bra kan jag be och få tala om. Och kvällen blev som det brukar bli, och slutade på samma sätt och jag mådde bra, riktigt bra.
Så ringde jag Emil när jag kom hem och det var inte rikigt lika bra, jag blev lessen och började gråta, därför sov jag med Johanna.

För övrigt har det inte hänt så mycket idag, men det är väl å andra sidan inte så konstigt, jag har inte direkt ansträngt mig att göra något heller. Jag har ätit frukost, duschat och titta på friidrott. Jag har dessutom upptäckt att jag ahr ett stor blåmärke på ena mitt lår, och jag vet inte var det kommer ifrån, jag minns inte att jag har slagit mig i något. Men förmodligen, konstigt.
Det är lördag idag och jag undrar fortfarande vad jag ska fördriva den här dagen med. Det hade varit trevligt med sällskap, men vi får väl se.

fredag, augusti 11, 2006

Dumma människa

Jag kommer aldrig och då menar jag aldrig någonsin förstå mig på ex. Mitt ex skickade sms och undrade lite sådär småfint om inte han kunde komma förbi på söndag. Men vad fan ska jag säga, jag hatar att vara oförskämd. Men enligt min meningen så tror jag inte att det funkar att träffa ex, speciellt inte om dem har kvar känslor för en (vilket jag vet att han har). Och för det andra så har jag en pojkvän, som jag bryr mig om å jag vill inte att det ska ta slut på grund av något dumt.

Provjobba..!

Var som sagt på den där jobbintervjun idag, det tog inte mer än 5 minuter. Sedan sa han och när har du tid att komma och provjobba. Så nu ska jag provjobba på måndag klockan 15. Det är extremt spännanade men det verkar väldigt bra faktiskt, fast det är lite nervöst.
Men jag undrar hur det blir, tänk om jag jag får jobbet å ska bara jobba kvällar och dem har öppet sju dagar i veckan. Hur blir det då med Emil och mig? Det måste bara ordna sig, han skulle väl inte göra slut för något sånt. (Han älskar ju faktiskt mig). Men ibland blir jag rädd, seriöst rädd, för att något sådant skulle hända. Han är ju mitt allt och ännu mer.

Varför kan han inte vara glad för min skull att jag ska provjobba. Han kunde väl i alla fall låtsas, tycker jag i alla fall. Men det är väl bara så, det är inte han det handlar om. Men varför blev det så fel nu då? För jag är glad, men han verkade inte alls lika glad (och det handlar inte bara om jobbet) , han verkade bara inte så glad idag.

Förresten så blir det ingen Emil i helgen, jag ska ut med tjejgänget, dricka sprit och dansa hela natten. Det blir fint och jag längtar så himla mycket. Men jag undrar hur jag ska fördriva tiden fram till nio ikväll. Jag skulle kunna göra precis vad jag vill, med tanke på att jag har hela huset för mig själv. Handla dricka, äta, duscha och testa hela garderoben en gång eller kanske två. jag har ju tid på mig.

torsdag, augusti 10, 2006

En liten knarrande säng

Det blir verkligen aldrig riktigt som man har tänkt sig från början. Varför? Ändå är jag inte personen som ber om speciellt mycket eller svåra saker. Bara att saker och ting ska stämma överens.
Jag har skrivit ner en dikt nu, som har funnits länge, och som jag har tyckt om, men som jag nu gillar ännu mer.

Tanken på att sova själv inatt, i min enorma 90 säng känns inte alls så kul. Jag behöver känna hud mot min hud, smekande andetag över min kropp och vetskapen om att det ligger en person bredvid mig som tycker om mig precis som jag är med mina fel och brister. En person som inte har något krav på att älska mig, utan gör det just för att jag är den jag är. Och personen som jag älskar gränslöst tillbaka.

Jobb!?

Plötsligt hände det bara, jag vet inte ens hur, mobilen ringde och två missade okända samtal. Kikade genast på nätet vem det var. Chefen på restaurangen som jag sökte jobb på idag. Så jag skyndade mig att ringa tillbaka och han sa att han hade läst min ansökan och att det verkade mycket intressant. Och att jag kunde komma och presentera mig imorn, klockan 12.00. Det känns helt sjukt, det bara hände liksom, och det känns så fruktansvärt bra, att i alla fall ha kommit såhär långt. Så nu hoppas jag på det bästa..

?!

Det är extremt förvirrande, ena stunden bara tjatar han och nu är han så hjälpsam som han aldrig har varit förut. Ja det handlar om min pappa och att jag ska skaffa mig ett jobb. Men det är så mycket bättre att han hjälper till än att klaga och tjata. Så nu är jag till och med lite stolt över mig själv, jag har sökt mellan två och fyra jobb.

För övrigt så har jag funderat jättemycket över helgen, jag kanske har planer nu. Med vänner, (och tro inte fel, ni är underbara och jätteviktiga för mig), men när jag verkligen vill träffa Emil så är det inget annat som duger riktigt lika bra.
Jag funderar på en kidnappning eller hoppas på regn hela helgen. Det låter elakt, jag vet, men annars får jag ju knappast som jag vill.

jag har drömt alla drömmar

Det regnar ute idag, men jag har lust att göra något. Fast å andra sidan har jag helst lust att ligga i sängen hela dagen med Emil och titta på film, men sån tur har jag ju inte.
Jag kanske skulle göra lite nytta och söka jobb, så att jag slipper höra allt jävla tjat hela tiden. För det är ju inte jag som har bråttom med det, jag har ju hela livet på mig, medan alla andra tycker att det är jättebråttom.
Fick veta en mindre rolig sak igår, hela min familj ska åka bort i helgen, och då menar jag båda delarna av den. Vilket betyder att jag får tillbringa en hel helg till ensam i hela huset. Det känns inte vidare roligt, jag vet inte ens om det finns vänner hemma. För om ingen är hemma så kan jag lika gärna åka med till torpet eller till Apelviken.
Jag vill verkligen inte vara ensam hemma igen och att gå ut själv är ju som att be om att bli våldtagen.

onsdag, augusti 09, 2006

I become someone..

11.52

Onsdag förmiddag och jag har inte skrivit på länge.
Var som sagt hos Emil i helgen och det var jättebra allting, var i Halmstad, Tylösand och badade på lördagen och det var fint. På söndagen vart det missförstånd, jag ville egentligen inte åka hem, men trodde att han ville att jag skulle göra det, men han ville egentligen att jag skulle stanna kvar, men han sa inget om det. Jag var så arg på mig själv, att jag inte ibland bara kan göra som hjärtat säger åt mig och inte göra vad som förväntas av mig. Jag blir så trött på det bara. Så jag avr arg på mig själv och lessen för att jag hade åkt därifrån, men det var inte så mycket att göra och nu känns det väl rätt bra.

På måndagen vart det gbg-kalaset på Kungstorget och Rix Fm Festival, vilket var kul och jag var med min vän och då är det bra. Lyssnade på musik och skrålade med.
Igår träffade jag syrran, köpte present till mamma, som fyllde år. Vi åkte hem till mamma och gjorde tårta, träffade mormor, som jag inte har gjort på länge. Och för det har jag dåligt samvete, för jag kan inte rikitgt med att åka dit, när jag vet att hon faktiskt nästan inte vet vem jag är längre. För att vara ärlig så gör det så ont i mig, både att hon inte kommer ihåg och för att jag inte åker och hälsar på henne, hon är ju faktiskt min mormor. Men jag klarar bara helt enkelt inte riktigt av det. Fast igår kändes det bra, det gjorde det faktiskt.
Vid 5 åkte jag och syrran in till stan för att kika på NRJ in the park, på väg in, på bussen kom det en riktig stötskur, men vi tänkte att vi ger det en chans ändå och det blev ju bra. Till en början var det sådär, men mot slutet blev det rikigt roligt. Träffade Johanna en sväng, hon var med andra kompisar, dem skulle gå en till sväng på stan, men jag kände mig lite sådär halvt utanför, hon kände alla och jag kände bara henne. Och jag hade ingen lust med det, att gå ensam bland många andra. Men syster var ju där, och hon skulle hem till sin nyförvärvade pojkvän som är nere från Bollnäs, och hon skulle sova där, så tänkte jag att jag också lika gärna kunde åka hem. Men bussarna gick konstigt och vi tänkte vi kan väl lika gärna gå då. Så vi gick från Heden i stan till Bifrost i Mölndal och sen fick jag springa till bussen för att ta mig hem. Det vart en riktig kvällspromenad.
Men vilken bra kväll jag hade igår, bättre hade jagt nästan inte kunant ha det.
Möjligtvis en godnatt puss innan jag somnade.

Idag bär det av till havet med mamma och hund, Särö Västerskog, det blir nog bra. Så får vi se vad som händer ikväll, kanske blir en sväng in till stan ändå, vem vet.

torsdag, augusti 03, 2006

Utgång

19:34

Jag vet inte rikitgt vad det är, jag är extremt rastlös, det får nog bli en snabb promenad med musik sjungande i öronen antar jag, det finns inte så mycket annat att göra i det här tillståndet.
jag hade inte velat att Johanna var borta ikväll, vi kunde haft vår egen lilla spa-kväll.
Men nu blir det i alla fall en promenad och sen en varm dusch och raka benen. Sedan skulle det faktiskt vara ganska skönt att gå och lägga sig, kanske läsa lite grann, ringa till älsklingen också.
Dags att byta om då.

Ensam kväll

19.19

Det blir inte så att jag åker ikväll, han hör inte av sig och sista bussen med rimlig anskomsttid har jag redan missat. Så jag antar att jag får leva med att vara själv ikväll. Egentligen skulle jag väl njuta av att vara ensam hemma, ta ett varmt bad, eller en dusch, raka benen och göra mig fräsch. Men det är inte så lätt när man för allt i världen helst skulle vilja vara nån annanstans. Hemma hos min älskling, där skulle jag helst vilja vara.

So hot that I melted

Jaha så nu har jag också skaffat mig en blogg, precis som nästan alla andra. Jag kan ju inte gå runt och vara helt annorlunda.

Det regnar inte ute längre. Men jag är ensam hemma och just idag tycker jag faktiskt inte om att vara ensam och jag vill inte vara det alls. Ska åka till Emil imorgon, han frågade om jag ville komma i helgen och det är klart att jag vill det. Men jag vill inte åka dit imorn, jag vill åka dit ikväll, men jag vill absolut inte förstöra något för honom, om han skulle göra något speciellt.

Idag har jag inte gjort särskilt mycket, var inne i stan en sväng med syrran, hon skulle träffa nån kille, från långt bort. Jag var med som moraliskt stöd. var på bilskolan och skrev in mig, jag tänkte att det måste ju göras det med. Fick en kod så att jag kunde boka tider, men det himlans koden funkar ju inte alls (jag kan inte logga in). Vilket stör mig extremt mycket.