tisdag, oktober 31, 2006

Huvudet fullt och grus i ögonen

19.12

Jag har nog egentligen jätte mycket att skriva, men vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Jag har varit för trött, inte suttit framför datan på flera dagar, det har varken funnits tid eller lust. Därför tänker jag inte skriva så mycket om vad som har hänt heller (eller vad som inte har hänt), mer än att jag i princip har jobbat hur mycket som helst. Och det har väl inte hunnits med så mycket annat än jobb och att vara sjuk. Det tog extremt mycket på krafterna, jag har varit totalt slut.
Sedan kom fredagen och jag var ledig helgen, vilket var extremt skönt. Det blev sista tåget ner till min älskling och jag var så extremt glad att se honom (och inte så att jag inte brukar vara det annars, men det kändes på ett annat sätt). Det blev väl ite så mycket gjort i helgen, jag somnade i princip som en slagen hjälte om kvällara, sen att jag hostade på nätterna, det räknas inte med.
Åkte hem i söndags kväll och även det kändes jobbigare än vanligt. Dels för att det dröjer alldeles för länge, (enligt min mening), innan vi ses igen. Och dels för att min arbetskompis hade fått kicken och jag var jätte orolig för min egen skull. Så jag låg och grät hos Emil ett bra tag och han tröstade. Men det gick över och på måndagen var det nervöst men kändes ändå okej. Men jag tog upp det och det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för alls.

Nu är jag trött och det känns som jag har grus i ögonen. Men jag är ledig imorn, det känns lite konstigt, men ska bli skönt. Ska träffa mamma och uträtta lite saker som jag inte har hunnit göra sen jag började jobba. Hämta ut mina p-piller till exempel, det är nästan på dagen nu.

Det jag saknar mest när jag komemr hem från jobebt på eftermiddagrna är någon som ger mig en kram och frågar hur jag harft det. Och sen framför allt någon att kura ihop sig bredvid i sängen och sova med. jag behöver helt enkelt kärlek. Emil-kärlek.

tisdag, oktober 24, 2006

Not ready to make nice

20.08

Kom nästan precis ut från duschen. Så nu är jag sådär lagom varm och har lite gåshud på armarna. Det var heller inte så längesen jag kom hem från jobbet, var hemma vid kvart i sju. Åt lite middag, men det gick seg idag också. Jag orkade liksom inte riktigt få i mig maten. Jag är trött i hela mig, i huvudet och i hela kroppen. Dessutom mår jag inte jättebra nu heller, min förkylning, hosta och ont i halsen känns igen och det blir värre när jag är hemma. Jag antar att det är för att jag inte hinner bry mig om det på jobbet. Och jag kan absolut inte vara hemma från jobbet, det kan jag bara inte vara. Inte eftersom det är premiär imorn. Det är bara att bita ihop. Det är allra värst på morgonen när jag går upp, men sen när jag väl tagit mig upp och gått hemifrån. Då måste jag bara försöka koppla bort det och då blir det oftast lite bättre också.
Jag har mer tid att vara sjuk i helgen, eller, nja inte riktigt det heller. Jag vet inte om jag får komma till Emil då.

Nu är det snart tid att sova för mig i alla fall. Försöker kurera mig så gott det går, men ändå göra allt som måste göras på dagarna. Dessutom börjar jag jobba klockan sex imorgonbitti. Men jag har lyckats få pappa att köra mig och det känns väldigt bra. Och frukosten blir på jobbet imorn.
Ska borsta tänderna nu (ja, jag vet, det är tidigt, men jag är trött). Och sen ska jag ringa till Emil en stund och kanske se på "Desperate Housewifes" om jag är vaken då.
Hoppas verkligen det går bättre att sova ikväll. Igår somnade jag efter mitt tv-program och sen vaknade jag kanske en kvart senare. Och jag hade nät intill panik. Jag var så täppt i halsen att det kändes som om jag inte kunde andas, det var rikitgt läskigt. Så det tog ett tag innan jag somnade igår.

Men Natti Natt!

måndag, oktober 23, 2006

Det är nära mellan molnen och marken idag

18.41

För det första, vaknade vid fyra imorse, tittade på klockan och insåg till min lycka att jag kunde sova tre timmar till.
För det andra så öste regnet ner imorse när jag skulle gå upp, och det kunde väl ingen människa missa. Jag vill bara vända på mig och gosa ihop under mitt täcke igen.
Men jag kom mig och och åt frukost och gjorde mig iordning, klagade lite över vädret. Så pappa frågade mig om jag ville ha skjuts till jobbet, det tackar man väl inte nej till. Så jag förberedde mig på att vara en halvtimme tidigare på jobbet. Men det var köer hela vägen till jobbet så jag var framme två minuter innan jag skulle börja.
Jobbade hela dagen och bakade masa kakor, pajer, gjorde dressingar osv. Sen kom det in en äldre man på caféet, han som äger namnet. Kom och bossade över oss och var otrevlig. Sa att imorn till invigningen ska alla montrar vara helfyllda och allt ska vara klart. Men så blir det inte i alla fall. Då hade vi väl varit tvungna att börja fem imorn.
Var hemma vid halv sex och det gick segt att få i sig middagen, det var gott, men inte riktigt det jag var sugen på ikväll och jag är trött. Fast det gör inte det minsta för jag trivs så jävla bra och har så kul.

Emil ringde mig innan jag hade slutat, vid kvart över fyra, så jag svarade inte. Sen har jag fortfarande inte ringt tillbaka (dum flickvän). Men jag ska göra det alldeles snart. Tänkte fixa en kopp thé först. Och jag saknar närhet och värme på kvällarna. Kärlek.

Har fortfarande ont i halsen så det blev ingen träning idag heller, hoppas det är bättre imorn, för då blir det förmodligen/förhoppningsvis träning. Så det blir nog en hyfsat tidig kväll ikväll med, men inte bara beroende på det.

söndag, oktober 22, 2006

"Alla dog och taket ramlade ner"

18.30

Just nu så är jag bara trött, men sådär skönt gosigt trött. Det blir nog en tidigt kväll ikväll skulle jag tro. Fast jag har hemskt ont i halsen och har inte alls lust att vara något sammanhängande ikväll. Det räcker för idag känns det som.

Dagen började väl helt okej, jag var itne död i huvudet av trötthet. Åkte tre bussar för att ta mig in till stan i någorlunda tid, och sen en buss till på väg till jobbet. Sen händer det dåliga, jag hittade inte busshållplatsen, frågade på macken, men jag hittade ändå inte, jag kanske är dum i huvudet, men då är det så det är. Så hittade jag busshållplatsen tre minuter försent, jag blev arg och höll nästan på att börja gråta där jag stod ensam vid vägen. Funderade på att ringa min arbetskompis. men jag tänkte jag börjar gå, så visar det sig väl om jag blir försenad. Men jag hann, var där tio minuter innan jag skulle börja. Humöret började stiga igen och allt kändes bättre.
Det blev en bra dag på jobbet, med lite missöden dock. Vi tjejer i köket trodde att vi hade förstört bakmaskinen, men det visade sig att den var fel skarvad, (eller vad det nu heter). Så det blev en ganska så kort dag på jobbet ändå.
Jag kom ut och jag hade fått två sms av min favorit Johanna. Hon frågade om vi skulle ta den där thékoppen som vi inte gjorde igår, och jag hade ungefär samma sak i åtanke. Vi sammanstrålade på centralen perfekt. Tog vagnen och gick till Villerkulla, sörplade i oss två koppar thé var. Satt i deras fina rum i en mjuk soffa och bara var. Pratade och munnen bara gick av sig själv nästan, och jag behöver aldrig förklara något. För hon föstår allt. Sedan föll båda in i en sån där mysig, gosig dåsighet. Vi gav oss glada mot tåget och på tåget hem pratade vi högt och ljudligt om det mesta, har även krossat en myt idag :).
Och vi kom hem, och jag mådde bra, jag var glad, väldigt uppåt.

Nu är jag bara trött. Ska ringa Emil. Jag saknar honom tokigt mycket, och det känns som det är jättelångt kvar tills vi ses, men det är inte så illa. Men jag har nog inte råd att åka ner, det är trist faktiskt, men jag hoppas vi kan ses ändå.

lördag, oktober 21, 2006

Det är något som skaver lite

20.39

Det är något som skaver lite i mig, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Sitter och läser olika saker och kommer på mig med at fundera över min egen situation, men egen plats här i världen och hur jag egentligen har det. Är jag verkligen lycklig? Men egentligen ger det inte mycket att tänka över det, jag blir inte klokare och kommer inte fram till något svar. Det surrar bara runt i huvudet, antar att det är för att jag börjar bli ordentligt trött nu.
Fick frågan idag vad jag vill med mitt liv, vad som är min ambition, men jag tycks inte riktigt bli klok på det. Jag vill svara, leva mitt liv fullt ut och göra sånt som jag verkligen vill och sånt som jag får ut något av, våga lite mer än vad jag gör egentligen, våga och vinna. Men det känns så likt alla andra. Fast å andra sidan är det nog faktiskt det jag vill med mitt liv. Helst skulle jag väl vilja rädda världen och alla som har det dåligt. Men eftersom jag inte kan, så får jag väl nöja mig med det som jag verkligen kan ändra på. Mitt eget liv.

Men jag är lycklig, enligt hur jag tycker det är att vara lycklig. Jag har en pojkvän, som älskar mig (trots fel och brister), och jag älskar honom. Vänner och familj, som verkligen bryr sig om mig. Och nu har jag även ett jobb, som jag trivs med, som jag tycker om att gå till. Vad mer kan jag egentligen önska mig. Så klart en hel massa småsaker, men vem behöver det, när jag har allt som är viktigt.

Lördag kväll

18.16

Hemkommen från stan för ett litet tag sen. Det blev inget thédrickande. Men jag fick reklamerat min bh som gick sönder/sprack. Utan några som helst frågor om hur det hade gått till eller något sådant (inget mindre korsförhör som jag hade väntat mig, jag som övat in en bra förklaring och allt). Sedan kikade jag och Johanna in i en affär och gick sen till spårvagnen, hon skulle åka till en handbollsmatch. Jag åkte med henne där hon skulle av och förlde henne hela vägen bort. För jag tyckte inte att jag hade något bättre för mig och kände inte för att vara hemma. Gick en bit och tog sedan vagnen tillbaka in till stan. Fick köpt nya underkläder, för det behövde jag ju nu, när jag hade reklamerat min favorit.
Har kikat tider tills imorn, hur jag ska ta mig till jobbet, utan att behöva stiga upp extremt tidigt. Det känns som att det kommer gå bra. Sju är ju faktiskt inte så himla tidigt.

Nu sitter jag här och är bara mest trött. Så det blir inte mer gjort ikväll och ska förmodligen inte vara barnvakt heller. Så det blir nog middag och sen krypa ner i myskläderna, äta godis och slötitta på igent speciellt på tv.

Wish you where here

13.35

Jag hade roligt ute igår, jag antar det i alla fall. Det hände väl egentligen inte så mycket speciellt för min del. Vilket jag och andra sidan är glad över. Det var en skön och avslappnad kväll och folk var trevliga och inte jobbiga. Jag mådde bra igår. Dessutom gjorde jag inte av med nästan några pengar igår, vilket är bra för jag har inte fått någon lön. Men det är ganska okej med pengar ändå, det kommer ju lite tillskott då och då från olika håll. Ja vad ska jag säga mera om kvällen, jag dansade i flera timamr i streck. Sedan hade jag fruktansvärt ont i fötterna och det blev att jag och Johanna stapplades oss tillsammans mot tåget. Var hemma lite över halv fyra och jag tog en dusch och gick och la mig. Upttäckte att jag hade väldigt ont i foten precis över tårna coh att jag hade ett litet blåmärke på underläppen (men tro mig jag vet vart det kommer ifrån, jag och Maria stötte ihop), det på foten är väl förmodligen för att någon har trampat på mig.
För övrigt så mår jag bättre idag än vad jag brukar göra dagen efter. Jag vet inte vad det beror på, men det kan bero på att jag faktiskt drack ganska så mycket vatten igår. Det enda är väl att jag har hemskt ont i halsen och en halvdan röst.

Nu ska jag strax in till stan med Johanna, ska reklamera min bh som sprack och sen ska jag nog ta en kopp thé.

fredag, oktober 20, 2006

You shake my world, baby

14.51

Det är extremt tyst i huset. Större delen av familjen åkte iväg för bara en liten stund sen och nu sitter jag här ensam. Ska ta mig i kragen alldels strax och baka en kaka (hoppas bara att jag slipper gå upp till affären, det är såå tråkigt). Men för tillfället är jag en aning för trött, det var så längsen jag hade saker att göra och längesen jag avr tvungen att stiga upp tidigt eller stiga upp över huvudtaget på morgonen.
Ska leta upp ett recept baka en kaka och sen duscha varmt en väldigt lång stund. Göra mig iordning och sen är det nog faktiskt dags att gå upp till Mia. Det är födelsedagsmiddag där ikväll, dock väldigt försenad, men vad gör det. Senare blir det utgång och jag ser fram emot det väldigt mycket, är pepp. Ska bli så kul, vi fyra igen, tjejmaffian och partgänget nummer 1.

torsdag, oktober 19, 2006

The sooner you let two hearts beat together, the sooner you'll know this love is forever

20.28

Idag har varit en dag med saker att göra hela tiden. Skönt, jag är tillbaka på banan igen och jag tycker om det.
Det började i och för sig lite kinkigt imorse. Jag steg upp vid sju så att jag skulle ha god tid på mig innan jag skulle åka iväg till jobbet. Jag skulle börja klockan tio. Så satt jag och käkade frukost och så, min låtsas mamma sa att hon kunde skjutsa mig till jobbet och det är skönt att slippa åka tåg och buss. Men då hade jag stigit upp minst en och en halv timme innan jag behövde egentligen. (Och det kan tilläggas att jag faktiskt inte är någon morgonmänniska, men har jag väl kommit upp så funkar det väl). Kom till jobbet och fixade iordning saker och ting i ungefär en och en halv timme. Åkte sedan och hälsade på farmor på sjukhuset (och det var med lite vånda som jag gick dit, för jag hatar verkligen sjukhus, jag tycker så himla illa om den speciella lukten som finns där. Usch!). Jag hade köpt med mig blommor, men dem fick tyvärr inte komma in på avdelningen, så dem står nu hemma på köksbordet.
Träffade farmor och hon kändes ganska ung och liten på den avdelningen. Men för att vara på hjärtavdelningen tycktes hon må hyfsat ändå. Satt och pratade med henne och Elenor ett tag, sedan åkte Elenor hem och jag satt kvar, så droppade farfar in.
Sedan begav jag mig av mot körskolan och jag kan säga at det var lite knapert med tid, jag ramlade in genom dörren prick halv tre, när lektionen började. Lektionen gick nästan som en dans på rosor (och jag fick beröm igen :)). Åkte hem var uppe i affären och handlade lite och lagade sedan middagen ikväll.

Nu har jag suttit här framför datorn ett bra tag och försökt hitta lämpliga vägar att ta sig till jobbet på helgerna (utan att behöva åka med 03.53-tåget på morgonen). Så det tycks lösa sig helt okej ändå faktiskt.
Dessutom börjar jag känna mig en aning trött och kommer förmodligen att somna som en klump ikväll.

onsdag, oktober 18, 2006

Ha något att falla tillbaka på

20.13

Börjar känna mig lite trött nu vid det här laget. Har varit på jobbmöte idag och fått schemat och allt sådant, så jag ska börja jobba imorn och jag ser fram emot det enormt mycket.(det finns dock vissa saker som jag blev lite orolig för, det är lite svårare att ta sig dit på lördagsmornarna). Efter mötet så åkte jag hem till mamma en sväng och käkade middag där. Visade henne några utslag som jag ahar fått och hon slängde ur sig att det är en allergisk reaktion av något, nässelutslag. Och för att tillägga så kliar och skaver det så in i helvete mycket. För övrigt så har det inte blivit speciellt mycket mer gjort idag. Har inte ens packat upp min väska sen jag kom hem igår kväll.

Imorgon blir det desstomer saker att göra och jag tycker att det ska bli kul. Först jobba ett par timmar, sen åka till sjukhuset och träffa min farmor, och sedan hinenr jag faktiskt med min körlektion imorgon eftermiddag.

Nu ska jag packa upp väskan, plocka fram saker tills imorn och sedan ringa till Emil. :)

måndag, oktober 16, 2006

Darling

16.54

Lite snabbt bara. Helgen har varit jättebra och det känns som att den har varit alldeles lagom lång. Åker hemåt imorn igen och än så länge känns det inte alls vemodigt. Men jag tror att det kommer att kännas lite smått imorn. Men det ska bli kul och jag ser fram emot att börja jobba på torsdag. det är anledningen till att jag åker hem, annars hade Emil nog fått släpa på mig ett tag till.

Jag antar att jag skriver lite mer imorn, mer ingående om helgen. Som hade sina incidenter och negativa sidor också.

torsdag, oktober 12, 2006

Höstdag med kärlek i luften

10.54

Steg upp lite efter sju imorse, skulle till arbetsförmedlingen. Och jag var inte ens trött imorse, jag antar att jag förmodligen är totalt utvilad. Jag var vid arbetsförmedlingen vid 9 och fick prata med en person. Hon sa att jag inte ens hade behövt komma dit (men jag fick nöjet att säga till en till att jag har fått jobb). Så jag kom därifrån i princip med en gång. Åkte hem och nu sitter jag här. Ska gå och duscha och göra mig iordning och fram emot eftermiddagen så ska jag åka in till stan och sedan åka ner till Emil. Jag tar vara på den här ledigheten riktigt ordentligt och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte gör nånting. Och för övrigt så vet jag ju inte när jag kan träffa Emil nästa gång. Jag vet ju inte alls hur jag kommer att jobba. Så jag stananr hos honom till nån gång in på nästa vecka. Det blir jättebra.

tisdag, oktober 10, 2006

It's a beautiful day

18.42

Middagen avklarad för ett tag sen och nu sitter jag mest här för att fördriva tiden innan det är dags att gå och träna. Sedan blir det nog bara till att gå hem och duscha, äta lite och sedan ringa Emil. Jag ahr en känsla av att jag nämligen inte kommer att ha så svårt att somna ikväll. Jag är trött redan nu, och kommer förmodligen vara ännu mer trött sen. Har dessutom en begynnande liten huvudvärk, men jag tänker ignorera den så gott det går. För jag vill träna ikväll.

Tisdag

15.35

Kravlade mig upp ur sängen vid tio imorse igen. Men det var rikitgt jobbigt. Somnade inte förrän halv två, två nånting sånt. Låg och tänkte på mitt jobb, och hur det känns å allt sånt. Jag har nog faktiskt inte riktigt fattat det än. Skönt att det är lite mer än en vecka tills jag börjar, så jag hinner komma in i det lite i alla fall. Att jag får vara ledig, lite på riktigt, utan att bry mig om att söka jobb.
Var på ungdomsmottagningen idag och fixade et nytt recept till mina p-piller. Och äntligen var det gjort också. Sedan kom farmor och farfar och hämtade mig. För vi skulle åka och ta oss en titt på var mitt blivande jobb ligger. Vi hittade det till slut efter ganska lång tid. Det känns jätte tufft, det är helt nybyggt och jag ser fram emot det så mycket.
Allt det hemska och jobbiga har helt runnit av mig, jag mår så bra nu och känner mig duktig.

Nu ska jag laga mat till familjen.

måndag, oktober 09, 2006

Tokglad

19.03

Nu känns allt jätte bra. Jag var deppig förut. Men allt ordnade sig. Jag har fått jobb nu och jag är så lycklig. Det är ett jobb som jag verkligen vill ha också.
Så jag sa till pappa och jag stod och hoppade ett ta och sen började jag gråta och kunde nästan inte prata. Sen ringde jag till mamma och hon gapade i telefonoch blev jätteglad och hon svor, (det har jag sällan hört henne göra) och jag grät lite mer. Sedan sprang jag ner till min älskade Johanna och berättade och jag grät lite mer. Sedan kom jag hem och ringde till farfar och han blev så himla glad. Så nu slipper han tjata mera, och jag slipper höra allt tjat.
Ringde till Emil och han är glad för min skull,

Nu tycker jag om allt igen. Det är underbart.

14.20

Jag är helt lessen. Det finns inga jobb till mig, ingen som vill ha mig. Det gör så ont i mig. Alla tjatar och jag hatar alltihopa. Det funkar verkligen inte. Jag hatar allt

You're the only one for me.

12.02

Vaknade vid tio imorse, men det var extremt segt att gå upp. Halsen gjorde ont och jag har blivit lite mer förkyld, vilket inte är så kul. Men för övrigt är väl allt ganska så mycket som det brukar vara. Jag saknar Emil jättemycket och jag känner mig lite ensam. Har kollat lite jobb nu, men det känns som om jag har sökt allt möjligt nu. Men finns säkert en hel massa kvar. Men motivationen till det mesta har tagit slut igen, den är som bortblåst bara. Jag känner mig lite som ett hopplöst fall, det känns som alla har jobb och det bara är jag kvar.
Som tur var har jag lite olika saker att göra den här veckan, några saker inplanerade i almanackan. Det är bra när det är så, jag behöver saker att göra.
Funderar på att promenera upp till farmor och farfar kanske, prata lite med dem. Fast kanske inte, ska ju inte smitta gamlingarna om det nu är så att jag håller på att bli sjuk. Lägga in ny musik på mp3:n å så. Städa lite igen kanske, (det har nog aldrig varit så rent runt mig som nu det senaste här).

Jag behöver flytta hemifrån, behöver komma bort, från allt det som är vanligt. Göra något nytt, bara ha mig själv att tänka på. Jag står snart inte ut mer, det gör jag verkligen inte. Men jag behöver ett jobb. Nu sitter jag och väntar på svar från ett eller två ställen som har sagt att dem ska höra av sig.

lördag, oktober 07, 2006

Stormig höstkväll

20.28

Det märks verkligen att det är höst nu. Jag förljde med Johanna upp till affären och det stormade extremt mycket. Det var kallt. Så ikväll tänker i alla fall inte jag gå ut nåt mer. Det blir mys pys med mig själv. Det blir skönt. Kvarteret Skatan ikväll, det är det enda som är bestämt. Jag tycker så mycket om sånna här kvällar. Och får jag tråkigt, då är det så bara. Men jag tänker inte göra något åt det.
Ska ringa älsklingen och prata med honom en stund ikväll också.

The night was wonderful

14.53

Kvällen igår var helt fantastiskt bra. Jag, Johanna och Oscar (hennes bror). Vi var först nere i Kungsbacka en sväng, men vi gick ganska fort igen (det var ungefär lika livat som i en skokartong där), vi tog tåget in till stan. Gamle port, blev det och det var bra, mycket bättre än vad jag trodde. Johanna lämnade mig efter en stund (men det unnar jag väl henne), så då var det jag och Oscar och vi dansade tillsammans nästan hela kvällen. Kul att ha någon att dansa med. Tog sista tåget hem och gick hem till Johanna och åt kebabpaj, det var alldeles utmärk nattamat. Sen blev det kramar och godnatt, öppnade dörren från Johanna och upptäckte att regnet öste ner. Men det var bara att gå hem. Gjorde mig iordning och ringde Emil, men han klickade bort mig (men han gjorde det i sömnen för han fattade inte ens att jag hade ringt, när jag sa det idag).
Vaknade nån gång imorse, har ingen aning om när det var, vid elva halv tolv nåt sånt. Åt frukost och det gick ganska segt idag. Tog en dusch för håret stod åt alla håll som man kan tänkas komma på. Men för övrigt så såg jag inte så hemsk ut.
Sen har det inte hänt så mycket idag, tänkte plocka fram dammsugaren och städa lite grann.

fredag, oktober 06, 2006

I think I better leave right now, before I fall any deeper

13.10

Jag vaknade en hel massa gånger imorse, men det var liksom aldrig frestande att stiga upp. Vid tiotiden, så var det planerat att jag skulle stiga upp, men såg vädret och bestämde mig för att ligga kvar en stund till. Vilket slutade med att jag somnade om en timme till. Sen steg jag upp, åt en tallrik gröt och läste tidningen. Sen tog jag en dusch och jag upptäckte att det verkligen inte är sommar mer, (får röda märken i urringningen och på magen och det kliar hela tiden). Jag har inte sånt på hela sommaren och sen när den är slut så kommer det igen.
Idag ska jag söka lite jobb igen, sortera bilder och städa lite. Till kvällen blir det nog utgång, vilket jag ser fram emot väldigt mycket, det ska bli roligt. Men jag har inte så mycket koll på vilka som ska med och vart vi ska heller.
Men jag ska vara snygg ikväll, extremt snygg, ska fixa en rikitgt het frisyr.

Förresten anställningsintervjun igåt gick nog bra. Det kändes bra i alla fall, men det är så himla svårt att veta. Dem som man pratar med visar ju ingenting alls. Och jag hatar frågor där man ska säga vad man är bra på och vad man har för starka sidor. Det första som slår mig är att jag inte kan nånting, men det kan jag ju inte säga och så är det faktiskt inte heller. Har kanske ett till på g nu, vem vet. Men det ör mcyekt mindre än heltid, men det kanske är nåt att börja med iaf.

torsdag, oktober 05, 2006

Världen går inte åt mitt håll.

12.08

Igen så känns det mesta tråkigt. Men jag antar att det inte finns så mycket jag kan göra åt saken. Jag söker ju jobb så gott jag kan och det mesta jag kan hitta med. Fast det är svårt, och folk tjatar, för dem verkar inte förstå hur det är. Det är ju inte så att jag vill gå hemma och göra ingenting. Jag kvävs i mig själv, och här hemma. Jag behöver komma hemifrån, om det så bara är ett par timmar varje dag. Det skulle göra allt mycket bättre och det skulle hjäpa mig att somna på kvällarna, innan klockan är ett.
Jag ska i alla fall på anställningsintervju idag klockan halv tre och jag hoppas så enormt mycket. Det bara måste bli rätt. Jag vet ju inte vad jag har gjort för fel på dem andra ställena. Om det här inte funkar så kommer jag sjunka ännu lägre, jag vet inte vad jag ska göra. Självförtroendet förloras ju helt och hållet. Men det borde ju nappa snart, jag har varit på fyra ställen efter idag.
Allt är bara åt helvete..

onsdag, oktober 04, 2006

Kanelbullens Dag

12.39

Onsdag idag och det är mitten av veckan och det känns ganska bra. Ska på arbetsintervju imorn och det känns ännu bättre och de tär dessutom torsdag.
Mår inte riktigt hundra idag, fryser och har ont i magen, mår lite illa. Har dessutom träningsvärk i ena armen och bröstmusklerna. Trots att jag bara är hemma så vill jag verkligen inte bli sjuk, det går bara inte, det passar sig inte riktigt. Funderar på att kanske ställa mig å baka lite bullar idag, måste ha något att göra känns det som.
Igår efter träningen, en snabbdusch och lite mat så ringde jag till Emil, men det blev inget bra samtal igår, det blev det verkligen inte. Han lät sur och jag var väl inte på mitt bästa humör jag heller. Och jag kände/känner mig så värdelös bara. Som om inget spelar någon roll, att jag inte är viktig. Och så blir det så lätt att jag tar ut det på andra, som inte har gjort något. Å jag hatar att må såhär, jag mår inte bra av att bara vara hemma och göra ingenting alls. Jag skulle behöva komma bort, länge dessutom. Men hur, det är frågan. Jag har ju inte så mycket pengar.

Man ska söka skola innan den 15 oktober också, och jag behöver något att göra. Men jag vet för allt i världen inte vad jag skulle söka. Och jag skulle inte kunna gå 3 år på restaurangskolan i Grythyttan, det skulle inte funka. För hur skulle det gå med mig och Emil. Han är mitt allt.

tisdag, oktober 03, 2006

Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen

18.15

För det första så trodde jag att jag skulle behöva skriva om allt som jag skrev igår kväll. För det envisades med att bara ladda upp till 20% och jag väntade länge. Men det lyckades tydligen och det känns skönt.
För det andra så suger arbetsförmedlingen. Trots att det var mitt fel från början. Jag har glömt bort både lösenord och användarnamn för att lägga in mitt CV. Så då kunde jag ju inte skriva in mitt användarnamn och mail för att få ett nytt. Så jag ringde till kundtjänsten och det visade sig att jag hade skrivit fel på min mailadress när jag skrev in mig. Men hon skickade mitt användarnamn, men jag kunde ju inte använda det ändå för man kan ju inte skicka något till en felaktig mailadress. Och kundtjänst skickade inget nytt lösenord. (Världens isärklass dåligaste/sämsta förklaring nånsin, på ett kanske så litet och egentligen menlöst problem).
Det slutade i alla fall med att jag blev arg och helt enkelt sket i allt. Så jag gick hem till mamma och tänkte tt hon snart skulle komma hem så att vi kunde gå en promenad. Det blev en timmes skogspromenad och en vurpa rakt på ena armbågen. Sedan en fika och massa prat. Det kändes lättande.
Hemma hos pappa igen och det luktar mat, dax att äta och sen blir det träning.

måndag, oktober 02, 2006

Jag vill vara den du behöver

19.23

Kvällen känns helt okej, lite ensam, mörk och trist bara. Men jag antar att det är lite så det ska kännas när älsklingen inte är här och när det är höst och det regnar till råga på allt.
Fick en väldigt trevlig nyhet ikväll, jag ska på arbetsinervju på torsdag till ett jobb som jag verkligen jättemycket skulle kunna tänka mig att ha. Jag är jättesugen på det. Jag blev så himla glad. Än en gång så känns det som att jag kommer någonstans och det är skönt. Nu ska jag hålla alla tummar jag har.

Lagade mat till familjen förut och det blev jättegott. Nu sitter jag och försöker dämpa mitt godisbehov, med godis, vilket inte är så bra. Men jag har mens och är godissugen. Men inget tycks hjälpa, jag vill ha choklad, men det finns ingen hemma (det suger lite lätt). Funderar på att kanske ta en sväng upp till affären å köpa choklad. Får se det som att jag faktiskt ska träna imorn, och jag får ta i lite extra då.
Men nu ska jag nog gå till affären å sen göra lite annat trams.

Du hade tid, det hade du verkligen.

13.31

Det är måndag idag och det känns faktiskt. På ett speciellt sätt, för jag gillar inte ens måndagar. Måndagar är vemodiga dagar. För helgen är slut och allt återgår till det "normala" och jag har tråkigt igen. Verkligheten kryper på och det är så uppenbart att jag inte har något jobb och jag har dåligt samvete för det och känner mig inte viktig.
Skulle gått till ungdomsmottagningen idag, alltid något att göra. Men så ringde dem och sa att hon var sjuk. Det blir till att laga middag till familjen idag istället. Vilket jag tycker är roligt. Nu sitter jag här, söker lite jobb, för nu måste jag verkligen göra något. Det här är helt ohållbart. Det funkar liksom inte. Jag mår inte bra av det alls.

Helgen var jättebra. Emil kom hit i fredags och vi bara gosade och somnade gott på nattkvisten. Lördagen så var vi på middag hos min mamma hennes man, min syrra och hennes pojkvän, det var jättetrevligt och maten blev väldigt god. Vi pratade om när vi var små och det var nästan längesen jag skrattade så att jag grät. Sedan åkte jag och Emil in till stan och gick på bio, "Click" blev det. Och den var väldigt rolig. Vi åkte hem till ett tomt hus och gjorde popcorn och slötittade lite på tv. Och vilket sex den här helgen bjöd på, inte så mycket bättre en annars. Men det är verkligen något som uppskattas.
Söndagen var vi inne i stan en sväng och handlade lite sen på tåget hem blev Emil getingstucken. Det vart nog ganska illa, för han fick stora nässelutslag och halsen täpptes igen. Och jag var orolig för honom. Men han sa bara "men det går över, det är inte så farligt". Det gick ner en aning, han såg ut att må bättre. Vi låg och gosade en stund och sen var det dax för honom att åka hem, för han ville hem innan det blev mörkt och det känns säkrast för mig med. Jag följde honom upp till bilen och jag började gråta. Så hemskt var det väl inte egentligen, det är alltid lite vemodigt. Men jag antar att det kommande mensen satte in sitt med. Men det blev inte så långvarigt, var å tränade på kvällen med mamma och efter det träffade jag Johanna en stund.

Jag tänkte mycket på döden igår, för jag blev rädd när Emils hals täpptes igen. Det var obehagligt. Det var tankar som att vad jag skulle göra om han dog, att jag inte ville dö. Allt sånt hemskt som bara kommer över en ibland och man vet inte rikitgt ifrån var. Men det gick över, och det var borta imorse. När jag fick sms av Emil att han inte tänkte dö ifrån mig.