solskenstorsdag.

11.27

jag förstår inte varför jag ska ha så himla svårt med att ringa till människor jag inte känner. jag blir alldeles nervös. går och pratar för mig själv, skriver upp vad jag ska säga och blir nästan illamående. men när jag väl sitter där och har sagt det första, då känns det bra. då undrar jag varför det var så jobbigt från början. men jag antar att det blir bättre för varje gång. jag känner mig fruktansvärt nöjd med mig själv!

jag har ringt till Bernts konditori idag. Emils kollega hade pratat med dem och så sa dem något om en, eventuellt, ledig tjänst. hon jag pratade med sa att jag ska skicka ett mejl, men på något sätt så känns det rätt hoppfullt faktiskt. så det ska jag göra om en liten stund.
ska städa huset idag har jag tänkt (massa sand inomhus igen) och lyssna på hög musik.