måndag, september 11, 2006

Det är omständigheternas tid

15.08

Jag åker inte hem idag, jag vill inte det. Jag behöver minst en natt till i alla fall. Jag känner åker jag hem nu, så kommer jag inte att må så bra. Jag hörde av mig till pappa, med sms då såklart. Och han tjatar till och med dät om jobb och jobb och jobb. Jag är så himla trött på det. Men idag har jag letat, har sökt tre jobb idag. Fast det känns inte som det ens är värt att säga det till pappa, han blir liksom inte nöjd ändå. Han verkar tycka att jag ska få jobb på en stjärnrestaurang med en gång och han tror inte att det är det minsta svårt alls. Han vet inte hur det är. Det är svårt, jag skulle inte säga omöjligt, men det är svårt. Jag gör ju faktiskt mitt bästa, även om han inte tror det. Skit samma med det nu. Han är ju förälder och han bryr sig.
Idag har det för övrigt inte hänt så speciellt mycket. Steg upp sent, jag kände mig inte så jättebra men det känns som att det är tillbaka igen. Emil var hemma på lunchen och det behövde jag verkligen. Sen har jag suttit här, sökt jobben och sådär. Ska kika runt lite till, sen tänkte jag att jag skulle ta en lite promenad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar