Ljudet av ett annat hjärta

14.11

Jag är hemma hos Emil igen och det känns som att jag nästan är här lika ofta som hemma. Men det är ingen som säger något, och gjorde dem det så skulle jag nog faktiskt inte bry mig. Jag trivs så mycket med att vara här och jag kan ju passa på mycket nu när jag ändå inte har något jobb. Och jobb kan jag lika gärna söka här. Jag är nyfiken över hur det går med jobebt jag sökte i Gislaved, jag hoppas verkligen på det. Det hade varit så himla roligt.
Inatt sov jag med Emil, låg på hans arm. Jag sov oroligt, vände mig fram och tillbaka. Men det kändes tryggt, han var nära precis hela tiden. Och jag tycker så mycket om att sova med honom. Har gjort det så ofta nu att det känns jobbigt att sova själv. Trots att sängen hemma bara är 90 centimeter bred.
Sitter här nu, söker lite jobb. Men det känns som att jag inte har någotn som helst motivation alls. Det känns som att alla bara tjatar. Men det går ju inte fortare för att dem gör det heller. Det hänger ju egentligen bara på mig. Pratade med min mamma häromdagen och hon sa, men du kan väl gå runt och knacka på. Men jag känner mig inte tillräckligt säker i mig själv och ibland slår det mig att jag faktiskt inte kan något, att jag inte är bra på något. Men någonstans vet jag att jag är bra ändå, jag måste bara ta tag i det och gräva fram det. Det känns bara lite svårt ibland. Som sagt folk bara tjatar men det känns inte riktigt som att någon tror på mig. Jag vet att min mamma tror på mig och det är skönt.

Det är kallt här och jag tror kanske att jag håller på att dra på mig en lite förkylning. Jag har något lite molnande bakom pannbenet, en pågående huvudvärk. Jag vill inte bli sjuk, det går bara inte. Vill att den här helgen ska bli så bra.
Emil sa åt mig att komma på något som jag ville göra i helgen, idag när han var hemma på lunch. Men jag kan verkligen inte komma på något alls.
Ska skriva en ansökan nu och sen ska jag lägga mig och titta på film. Jag känner inte för något annat, inte ens för att gå ut.