Solig onsdag i mitten av augusti

Sitter hemma hos min älskling, och för tillfället väntar jag mest på att han ska komma hem från jobbet. Men dagen har ändå gått hyfsat fort. Emil gick till jobbet, tidigt, jag låg kvar och sov till tio ungefär och småslumrade till elva. Gick upp, klädde på mig jeans och gick upp och åt frukost och släppte ut hundarna. En titt på termometern, och jag kände att jag var tvungen att byta till shorts istället. Sen fick det bli en snabb promenad, och det var mycket varmare än jag trodde (extremt klibbigt och svettigt var nog mer rätt ord). Med musik i öronen och snarare hoppade fram än gick ordentligt, å jag fick nog en del konstiga blickar. jag kom tillbaka och tog mig en välbehövlig dusch. Sedan har jag legat i soffan på glasverandan och läst och bara njutit av värmen.

Igår förresten, det blev väldigt snabbt bestämt att jag skulle åka hit ner. Jag fick inget ordentligt svar, så då tog jag allt i mina egna händer, så fick det bli som det blev. Och det blev ju helt bra. Jag var nog trots allt saknad ändå. Manlig stolthet.. hah.

Dagen igår innan jag skulle åka spenderades i alla fall på ett väldigt bra sätt. På sånt som jag gillar att göra. Innan dess så ringde jag pappa och sa att jag skulle åka, trodde att han skulle tycka det var en dålig idé, med tanke på jobbet. Men han sa bara att jag skulle komma ihåg att ringa dit på fredag och sen att jag skulle ha det så bra. Jag behövde inte ens böna och be.
Jag tillbringade tiden innan bussen gick med att fika med Johanna, på det sötaste cafét jag varit på någon gång (Café Villekulla, hus mysigt som helst, man får välja thé själv och vilka möbler dem hade, och jag har aldrig innan blivit kär i en toalett). Jag och Johanna parkerade våra rumpr i två halvt nerslitna fåtöljer och vägen dit var svår, det var ett konststycke att ta sig dit utan att spilla ut allt thé. Så när vi väl hade satt oss så lyckades jag med att stöta till bordet så att det kom thé på halva bordet. Vi satt och pratade om allt ett tag, vi är tjogo och livet har nästan bara börjat och det finns så mycket vi vill göra. Och manlig stolthet är ett hett samtalsämne nu, för det borde inte få finnas.
Så åkte vi tillbaka med bussen till stationen och vi lämnade varandra och jag hade ett lyckligt leende i ansiktet. Satte mig på bussen, men har aldrig haft en sån vidrig bussres innan, jag mådde illa konstant, i skulle jag tro 3 timmar. Och på det tänkte jag alldeles för mycket, "han kanske inte vill att jag ska komma", bland annat. Men det gick ju bra.

Och nu blev jag helt varm i hela kroppen, älsklingen har kommit hem, äntligen.