Inspiration, tack

18.40

Sitter här och lyssnar på musik, söker jobb och läser dikter om vartannat. Jag saknar min inspiration, jag vill skriva fina dikter med vackert innehåll. Men det tar liksom stopp, innan jag ens har börjat.
Jag är rastlös, jag behöver något att göra. Skulle vilja gå ut och ta en promenad men en förutsättning är väl att jag kan gå ordentligt. Jag vill ha någon att vara med, någon att prata med. Sedan är jag extremt godissugen. Men jag kan inte äta godis, för jag vill inte bli tjock, nu när jag inte ens tränar.
Jag söker jobb, men ingen hör av sig och han som jag redan har träffat han hör inte av sig. Men jag vet inte ens om jag har lust att bara jobba kvällar. Det känns som att jag skulle förstöra för mig och Emil, och det vill jag minst av allt.
I helgen, jag vill hemskt gärna träffa Emil, men jag kan inte rikitgt med att be om att han ska komma hit. För jag antar att han vill göra andra saker med, träffa kompisar och så. Tänkte kanske fråga om han har lust att komma ner en sväng till Varberg, men kan kanske inte riktigt med det heller. Men jag vill inte heller åka ner, för jag hatar att åka den där förbannade vägen, den känns så lång och det är bara skog (och det har inget med Emil att jag inte vill åka ner, utan det handlar endast om vägen och bussen). Jag skulle jätte gärna träffa honom varje helg, men båda har väl kompisar som dem vill träffa.
Skulle gärna bo ihop med honom också och det är jag som är mest flyttbar, med tanke på att jag inte har ett jobb än, utan kan söka jobb precis var jag vill. Han vill inte flytta (och jag förstår honom, han har ett bra jobb och han trivs). Medan jag kan söka, nackdelen är att det inte finns några jobb därnere, inte sådana som jag vill ha i alla fall. Därför kan jag inte heller flytta, och vi har liksom inte råd att flytta hemifrån, då måste båda ha fast jobb, det tycker jag, för att ha råd.
Alla dessa tankar, jag tror jag blir galen.