Det blir verkligen aldrig riktigt som man har tänkt sig från början. Varför? Ändå är jag inte personen som ber om speciellt mycket eller svåra saker. Bara att saker och ting ska stämma överens.
Jag har skrivit ner en dikt nu, som har funnits länge, och som jag har tyckt om, men som jag nu gillar ännu mer.
Tanken på att sova själv inatt, i min enorma 90 säng känns inte alls så kul. Jag behöver känna hud mot min hud, smekande andetag över min kropp och vetskapen om att det ligger en person bredvid mig som tycker om mig precis som jag är med mina fel och brister. En person som inte har något krav på att älska mig, utan gör det just för att jag är den jag är. Och personen som jag älskar gränslöst tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar