Var som sagt på den där jobbintervjun idag, det tog inte mer än 5 minuter. Sedan sa han och när har du tid att komma och provjobba. Så nu ska jag provjobba på måndag klockan 15. Det är extremt spännanade men det verkar väldigt bra faktiskt, fast det är lite nervöst.
Men jag undrar hur det blir, tänk om jag jag får jobbet å ska bara jobba kvällar och dem har öppet sju dagar i veckan. Hur blir det då med Emil och mig? Det måste bara ordna sig, han skulle väl inte göra slut för något sånt. (Han älskar ju faktiskt mig). Men ibland blir jag rädd, seriöst rädd, för att något sådant skulle hända. Han är ju mitt allt och ännu mer.
Varför kan han inte vara glad för min skull att jag ska provjobba. Han kunde väl i alla fall låtsas, tycker jag i alla fall. Men det är väl bara så, det är inte han det handlar om. Men varför blev det så fel nu då? För jag är glad, men han verkade inte alls lika glad (och det handlar inte bara om jobbet) , han verkade bara inte så glad idag.
Förresten så blir det ingen Emil i helgen, jag ska ut med tjejgänget, dricka sprit och dansa hela natten. Det blir fint och jag längtar så himla mycket. Men jag undrar hur jag ska fördriva tiden fram till nio ikväll. Jag skulle kunna göra precis vad jag vill, med tanke på att jag har hela huset för mig själv. Handla dricka, äta, duscha och testa hela garderoben en gång eller kanske två. jag har ju tid på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar